Jag gästbloggar hos VR:s Tidningen Curie!

Under ett par månader framåt kommer jag gästblogga hos VR:s Tidningen Curie. Jättekul! Det blir forskningsrelaterat, antagligen med fokus på sånt jag nuförtiden jobbar med: hjärnforskningens förutsättningar, dataexplosionen, infrastruktur, forskares villkor…

Första posten kom upp idag och handlar om dataexplosionen och behoven inom hjärnforskningen, det vill säga orsaken till att organisationen jag jobbar på grundades: Mänsklighetens nästa månfärd går inåt. Det finns också en kort intervju med mig där jag presenterar mig lite närmare.

Kalibrera ugnen med att smälta socker

Så jag fick ett anfall av hybris, och registrerade mig för en onlinekurs i matvetenskap med rätt tung tonvikt på det naturvetenskapliga: Harvards onlinekurs “Science & Cooking: From Haute Cuisine to Soft Matter Science“. Kombinerat med en vabb-tät första dagishöst för två barn är det naturligtvis ren hybris, men jag har iallafall tagit mig så långt som till första labben: att kalibrera hemmaugnen genom att smälta socker. Börja på 175 grader, lägg en liten mängd socker på lämpligt ugnssäkert underlag och vänta 15 minuter. Det borde smälta vid 186 grader. Har det inte smält, höj 5 grader och upprepa försöket. Resultatet? Mitt ugnsvred ljuger på cirka tio grader; allt blir lite för varmt. Sockret smälte snällt redan vid “175 grader”.

Enkelt, och rätt vackert. Plus att det var evigheter sedan jag gjorde praktiska experiment och satt och räknade på molariteter (första veckans föreläsningars och övningar tyngdpunkt), och det är väldigt kul. Särskilt som konverteraren/faktasökverktyget Wolfram Alpha kan sköta en del av grovjobbet…

ESA söker en äventyrlig & ansvarsfull läkare för ett år i tillvarons marginal


Antarktis. Så pass avlägset – nio månader av tolv kan man varken resa dit eller därifrån, nödläge eller ej – att det lika gärna kunde ligga på månen. Eller som ESA (European Space Agency) kanske oavsiktligt poetiskt dubbeltydigt kallar Antarktis: white space, den vita rymden eller tillvarons marginal.  Varje år rekryterar ESA en läkare som lever ett år med forskningsbasen Concordias övriga bemanning på upp till sexton personer, för att observera och ansvara för fysiologiska och psykologiska experiment. Isolering, begränsad rörelsefrihet och handlingsfrihet, ändliga resurser och en fantastisk men ofta livsfarlig miljö bidrar alla till en upplevelse som antagligen är så nära ett rymduppdrag man kan komma utan att lämna jorden bakom sig.

Själv har jag varken rätt utbildning eller en passande familjesituation. Men kanske finns det någon i läsekretsen som vill fundera lite på att ge sig iväg på äventyr?

(Bild av Dave Pape baserat på NASAs Blue Marble-set, via Wikimedia Commons)

Länkar
“Doctor needed for mission to white space” – ESA:s utlysning
Mer detaljer om uppdraget och om Concordiabasen (pdf)

Rött kött ökar risk för åderförfettning, främst hos köttälskare

Att äta kött och mejerivaror kan vara mer onyttigt för den som gör det ofta, enligt ny forskning. En färsk studie i Nature Medicine visar att köttätare har en bakterieflora som är bättre på att omvandla L-karnitin, som finns i rött kött och mejerivaror, till ett ämne som främjar kolesterolbeläggningar i blodådror.

När det gäller magens bakterieflora är mycket ännu okänt, men antagligen passar devisen “du är vad du äter” ganska bra. Den som äter mycket kött kommer med tiden samla på sig bakterier som är bra på att bryta ner kött, och vice versa, eftersom de gynnas gentemot bakterier som hellre bryter ner något annat. Men att bakterierna är bra på att bryta ner något innebär inte nödvändigtvis att slutresultatet är hälsosamt, och den här studien är ett bra exempel på just det.

I studien fick köttätare, vegetarianer och veganer äta L-karnitin, ett ämne som finns i kött och mejeriprodukter och även säljs som kosttillskott. L-karnitin omvandlas till trimetylamin-N-oxid (TMAO) av bakterier i magen, men omvandlingen är olika effektiv beroende på bakterieflora. Köttätarna fick mycket riktigt betydligt högre halter av TMAO i blodet jämfört med vegetarianer och veganer, trots att alla fick samma dos L-karnitin. När försökspersonerna ätit en veckolång dos av bredspektrumantibiotika, som minskade mängden bakterier i magfloran, upprepades testet och då hade halterna av TMAO sjunkit dramatiskt, framför allt hos köttätarna. Efter en period på några veckor när försökspersonernas magflora fick återhämta sig upprepades testet en tredje gång, med väsentligen samma resultat som första gången.

TMAO saktar ner bortresningen av kolesterolbeläggning i blodkärl, och bidrar därmed till åderförfettning (eller som det ibland fortfarande kallas, “åderförkalkning”). Därmed ökar risken för otrevligheter som hjärtinfarkt och stroke.

Resultaten kompletteras också av flera andra delar av samma studie. Dels undersökte forskarna blodhalterna av L-karnitin hos 2600 patienter som var inne för frivillig hjärthälsokontroll. Enbart mängden L-karnitin hade ingen synbar påverkan på hjärthälsan, men de som samtidigt hade höga halter av TMAO i blodet hade också sämre hjärthälsa.De konstaterade också att möss som fick L-karnitin i kosten fick dubblad risk för åderförfettning, men bara om de hade fått behålla sin vanliga bakterieflora. Fick de samtidigt antibiotika som höll bakteriefloran nere tålde de L-karnitin mycket bättre; mängden producerat TMAO sjönk drastiskt.

Varför är det här intressant?
Traditionella kost- och hälsoeffektstudier lider ofta av en brist på konkreta förklaringar. Att ett stort intag av födoämne A leder till X% större risk för hjärtinfarkt eller cancer är visserligen bra att veta, men genomslaget av den nyvunna kunskapen blir ofta sisådär när man inte samtidigt kan förklara varför, när uppföljande studier eller fruktlöst sökande efter en gen som gör skillnad kanske visar andra resultat, och de okända faktorerna hopar sig. Därför är det roligt att se att det börjar dyka upp studier som denna, där hälsoeffekter kan kopplas till bakterieflora i matsmältningssystemet – att en av de okända faktorerna börjar bli mindre okänd. (Samma forskningsgrupp har tidigare publicerat en studie om magflora och fosfatidylkolin, som går att läsa gratis här.)

Ska man sluta äta kött nu?
Mnja. Man ska inte glömma att det här bara är en av många olika faktorer i kopplingen mellan rött kött och hälsorisker. Men man ska kanske tänka till lite, och äta kött mindre ofta, särskilt om man har andra riskfaktorer för dålig hjärt- och kärlhälsa. Framför allt ska man nog vara kritisk till innehållet i sportdrycker och kosttillskott, som kan innehålla stora doser L-karnitin. Den här sportdrycken innehåller till exempel 1000 mg L-karnitin, vilket är mer än dubbelt så mycket som den största dosen som gavs till någon av försökspersonerna – de fick en tablett motsvarande 250 mg, och artikeln nämner även att 226 gram kött (en “8 ounce steak”) motsvarar 180 mg L-karnitin. Det här “kosttillskottet” med L-karnitin och vitamin B6 ger hela 3000 mg L-karnitin per dag, varje dag, om man följer de rekommenderade doserna.

Redigerat (20:23) för att tillägga: Sveriges Radio verkar ha rapporterat vettigt om studien. SvDs återgivande av TT är däremot rätt kryptiskt och lider dessutom av rubriken “Kemiskt ämne gör rött kött farligt”.

Referenser
Artikeln (7/4, Nature Medicine AOP): Intestinal microbiota metabolism of l-carnitine, a nutrient in red meat, promotes atherosclerosis
Nyhetsrelease (7/4, via Eurekalert): Cleveland Clinic researchers discover new link between heart disease and red meat
Nature News (7/4): Red meat + wrong bacteria = bad news for hearts
Hazen Lab 

‘Bloggrullen är död’, eller ‘länge leve bloggrullen’?

Jag har rensat och uppdaterat länklistan med svenska bloggar (och liknande; fast det blev nästan bara bloggar kvar). Den var sorgligt inaktuell, med ett gäng trasiga länkar, ett gäng länkar till bloggar som inte längre är aktiva, och några länkar som behövde uppdateras. Det märks att jag inte ägnat den någon större uppmärksamhet under mitt nästan-uppehåll i bloggandet. En motsvarande, minst lika nödvändig uppdatering av den engelska länklistan är på gång.

Jag funderade lite, under rensandets gång, på om blogrullen delvis har spelat ut sin roll; hur många besöker en faktisk blogghemsida nu för tiden, jämfört med att hålla sig uppdaterad via RSS (där bloggrullen inte alls syns) eller klicka på strölänkar till enskilda inlägg via till exempel Twitter och Facebook (där fokus ligger på den enskilda texten)? Eller innebär utspriddheten tvärtom att blogrullen som vidare guide gör mer nytta nu än förr? Oavsett vill jag gärna bidra med lite länkkärlek till de aktiva svenska vetenskapsbloggar(e) som finns därute. Det verkar inte som om vi blivit många fler sedan 2009/2010 när jag senast rensade och uppdaterade i listan. Möjligen finns det fler professionella bloggar – jag menar sådana som forskning.se:s redaktionsblogg och VR:s ämnesbloggar, där den som skriver representerar en organisation och gör det som en definierad del av sitt jobb – men mängden personer med tid, kunskap och intresse nog att blogga på svenska om vetenskap verkar alltjämt vara rätt liten. Tyvärr.

Den engelska länklistan kommer däremot bli en rejäl utmaning. Efter att Seed Medias dominerande vetenskapsbloggportal Scienceblogs halvt imploderade under senare delen av 2010, i svallvågorna efter “PepsiGate”, uppstod ju en bunt nya nätverk och konstellationer som jag tycker vitaliserade stora delar av den engelska vetenskapliga bloggosfären. Där är snarare utmaningen att hitta rätt urval bloggar att lägga sin begränsade lästid (och sitt länkutrymme) på. Fast det är ett lyxproblem.

Med det sagt: bloggtips mottas tacksamt! Svenska såväl som engelska. Lämna gärna en länk i kommentarerna.

Tvillingar #4: för tidig födsel

Det här är det fjärde inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.

Väntar man tvillingar, särskilt monochoriotiska tvillingar som delar moderkaka, är ens omedelbara framtid inte särskilt planeringsbar. Man får vackert acceptera att förlossningen i princip när som helst efter vecka 25 kan behöva sättas igång i förtid på grund av komplikationer som tvillingtransfusion eller tillväxthämning, eller allvarligare fall av havandeskapsförgiftning (för vilket risken ökar när man bär på mer än ett foster). Det är till och med så att tvillingar av hävd anses fullgångna vid vecka 38, två veckor innan enlingar, vilket innebär att man ofta inte får gå längre utan att bli igångsatt eller snittad. Exakt vilken födselvecka som utgör den optimala kompromissen – mellan att inte ta onödiga risker med barnens hälsa genom att låta dem stanna i livmodern “för länge” och att låta dem växa till sig och utvecklas så länge som möjligt – är föremål för löpande forskning och utvärdering.

Tvillingar kan också komma alldeles för tidigt helt spontant – prematur födsel är en av de vanligaste komplikationerna i en tvillinggraviditet och nog det som det är mest realistiskt att vara nervös för. Upp till 60% av alla tvillingar föds prematurt (före vecka 37), och de kan komma månader i förväg. De tidigaste tvillingfödslar jag känner till (där båda barnen överlevt) har skett i graviditetsvecka 25, femton veckor eller över tre månader för tidigt. Att vara beredd på vad som helst från vecka 25 och att bekanta sig med prematurvården i förväg är också vanliga råd man får, bland annat från Svenska Tvillingklubben, som är bra på direkt och oinlindad information till blivande tvillingföräldrar.

Med riktigt små och tidigt födda barn får man räkna med en lång och krånglig vårdtillvaro på neonatalavdelning, och stor risk för komplikationer. Tidningen Ingenjören hade en riktigt bra artikel i våras om en familj där tvillingarna fötts i vecka 27, och om de medicintekniska lösningar som krävdes för att hålla barnen vid liv och vårda dem till en normal vikt.

Länkar
Ananth et al. Epidemiology of twinning in developed countries. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):156-61.
Lee. Delivery of twins. Semin Perinatol. 2012 Jun; 36(3):195-200.
Svenska Tvillingklubben
Ingenjören nr 2/2012, s 30-44: Ingen överlever utan tekniken.


Tvillingar #3: Tillväxthämning och låg födelsevikt

Det här är det tredje inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.

Klarar man sig ifrån det hotande stressmomentet tvillingtransfusion finns mycket annat att oroa sig för när man är gravid med monochoriotiska tvillingar (tvillingar som delar moderkaka). Bland annat att delad moderkaka ökar risken för otillräcklig blod/näringstillförsel till ett eller båda fostren. Det gäller att moderkakan orkar hela graviditeten ut, vilket inte är säkert med tanke på den ökade belastningen, och att man helt enkelt har tur när navelsträngarna placerar sig så att båda barnen får en rimlig andel av moderkakan. 

Tillväxthämning och ultraljudskontroller
Många tvillingar som delar moderkaka blir tillväxthämmade, det vill säga att vikten hos ett eller båda av fostren ligger under normalvikten för graviditetens längd (selektiv respektive icke-selektiv tillväxthämning). Det är vanligt i sådana fall att följa upp tillväxten med regelbundna ultraljud, som görs upp till varannan vecka under graviditeten. Oftare än så är det ingen större idé att mäta, för felmarginalerna är rätt stora. Efter mätningen vägs fostrets mått ihop till en skattning av fostrets vikt, precis som vid standardultraljudet (åtminstone i vårt fall togs mått på huvudets och bukens storlek samt lårbenets längd, vilket jag tror är standard). Serien av mätningar jämförs med en standardiserad tillväxtkurva, och så får man en ungefärlig idé om hur tillväxthämmat barnet är och – än viktigare – om hämningen blir värre över tiden.

Små och olika tunga tvillingar

Måttlig tillväxthämning verkar ses som normalt för tvillingar eftersom det är så vanligt, och även tillväxthämmade tvillingar verkar kunna klara sig bra efter födseln (när hämningen inte beror på tvillingtransfusion). Åtminstone under min graviditet fick jag och min man väldigt glidande besked om var gränsen för “måttlig” tillväxthämning egentligen går (enligt den här artikeln i Läkartidningen går gränsen vid -22% eller två standardavvikelser under normalvikt). Klart var att vi låg i underkant, framför allt för ena barnet, och vi fick därför göra extra många “flödeskontroller”: ultraljudsundersökningar av blodflödet i navelsträngarna för att kontrollera att barnens långsammare tillväxt inte beror på att de får för lite blodtillförsel. Det blev rätt många sådana; de sista veckorna gjorde vi flödeskontroller ungefär var tredje dag. 

Tillväxthämning där barnen ändå har OK flöden verkar i allmänhet ha en god prognos, men börjar flödena svikta kan det bli komplicerat – det finns inte så mycket att göra förutom att förlösa barnen eller avvakta (under tät övervakning). Ibland blir tillväxthämningen hos minst ett av tvillingfostren så allvarlig, eller minst ett flöde så försämrat, att man avbryter graviditeten i förväg med en tidig förlossning (ofta via kejsarsnitt). Helt enkelt för att barnen bedöms klara sig bättre utanför livmodern än inuti. Eftersom tvillingfoster ofta är olika stora – ibland rejält olika – kan man vid en sådan bedömning hamna i situationer där man behöver väga det mindre barnets väl mot det större barnets. Det slapp vi också i slutänden, men våra barn föddes små och det fanns flera tillfällen under våren när läkarna försiktigt beredde oss på att det kunde bli aktuellt med en betydligt tidigare, igångsatt födsel. De sista månaderna levde vi beredda med BB-väskan packad, och sista månaden var väskan med på varje undersökning.

Cardiotocografi (CTG)
Vi fick, som alla andra blivande tvillingföräldrar, också göra en mängd cardiotocografi-kontroller (CTG) hos specialistmödravården. Minst en per ultraljudsmätning. Ett CTG går till så att man registrerar barnets/barnens puls under ungefär en halvtimme, och resultatet blir en kurva som lite förenklat uttryckt visar om barnen har normal hjärtaktivitet (= mår bra, så gott man kan se). Det är samma typ av CTG-utrustning som används för övervakning under en förlossning, fast med tvillingar krävs en “mikrofon” (givare) till eftersom man gör en mätning per barn. 

Det har sina utmaningar att göra CTG på tvillingar: först ska man hitta bra ställen på gravidmagen att spänna fast varje givare på, och sedan ska de små barnen ligga stilla nog att de inte försvinner ur upptagningsområdet men inte stilla nog att deras puls varierar för lite (läs: sover). Dessutom ska de båda hinna med att ha några aktivitetstoppar. (Mer om de olika kriterierna och hur man tyder ett CTG). Utan ett bedömbart och godkänt resultat blir man normalt sett inte ivägsläppt hem, av goda skäl. Man får försöka igen tills kurvan har tillräckligt med data, och ser det inte bra ut blir man sannolikt inlagd för övervakning eller förlossning. Så sammanlagt blev det rätt många timmar i sängläge hos specialistmödravården för mig, den här våren och sommaren… men jag fick komma hem varje gång.

 
En av alla CTG-mätningarna, sett från min synvinkel.
Banden är resårband som ska (försöka) hålla givarna på
plats över magen.


Länkar
Läkartidningen (1999): Nästan hälften av fostren med tillväxthämning undgick upptäckt
SBU Kunskapscentrum för hälso- och sjukvården (1998): SBUs sammanfattning och slutsatser (om ultraljudsundersökningar och diagnostik vid graviditet)
Geeky Medics: How to read a CTG
Valsky et al. Selective intrauterine growth restriction in monochorionic twins: pathophysiology, diagnostic approach and management dilemmas. Semin Fetal Neonatal Med. 2010 Dec;15(6):342-8.
Weisz et al. Perinatal outcome of monochorionic twins with selective IUGR compared with uncomplicated monochorionic twins. Twin Res Hum Genet. 2011 Oct;14(5):457-62.
SOGC Clinical Practice Guideline (Juni 2011): Ultrasound in Twin Pregnancies (pdf)

Tvillingar #2: chorionicitet och tvillingtransfusion

Det här är det andra inlägget i en planerad serie om tvillingar och tvillinggraviditet. Resten av inläggen finns samlade här.

Redan på undersökningen där jag fick veta att jag väntade monochoriotiska tvillingar – tvillingar med gemensam moderkaka – blev vi inbokade på fler ultraljudsundersökningar. Man vill följa sådana graviditeter extra noga, eftersom risken för komplikationer är högre. Framför allt letar man efter tecken på att den delade moderkakan ställer till problem.

Tvillingtransfusion
En allvarlig risk med att två foster delar samma moderkaka är att fostrens normalt sett separata blodcirkulationer råkar kombineras på ett sådant sätt att den ena tvillingen effektivt sett “donerar” blod till den andra genom moderkakan, genom att en eller flera vener och artärer från de olika barnen råkat mötas. Det kallas tvillingtransfusion (TTS eller TTTS) och är inte hälsosamt för någon av tvillingarna, vare sig den som får för mycket blod eller den som får för lite. Ungefär var tionde tvillingravid drabbas i någon grad, och utan behandling är risken stor att ett eller båda barnen blir allvarligt sjuka eller dör. (Det sa de naturligtvis inte till oss på ultraljudet när de sökte efter tecken på TTS; de sa “det drabbar inte många, och skulle det hända går det att behandla”. Vilket i och för sig är sant, men i allvarliga fall är det inte säkert att behandling hjälper, och även med behandling kan riskerna vara stora.)

Man kan som sagt se på ultraljud om tvillingtransfusion verkar ha uppstått: det ena barnet får alldeles för mycket fostervatten och det andra barnet alldeles för lite, samtidigt som dess urinblåsa krymper ihop tills den knappt är synlig på bild. Forskningen om TTS och utvecklingen av behandling har gått snabbt framåt de senaste decennierna. Förr behandlades symtomen, genom att fostervatten togs bort. Det görs ibland fortfarande, men numer kan problemet i sig också bekämpas med laser, genom att man bränner bort de anastomoser eller “blodkärlsmöten” som är problematiska. Man kan så klart också “behandla” TTS genom att förlösa barnen i förtid, så fort de anses kunna klara sig bättre utanför livmodern.

Tvillingtransfusion kan vara olika allvarlig, allt från att orsaka en lätt skillnad i storlek på fostren till ett livshotande tillstånd. Hade det velat sig riktigt illa hade vi kunnat få en mycket obehaglig överraskning på rutinultraljudet: det finns även en extrem variant av TTS, reverserad arteriell perfusion (TRAP). Där har istället artärer från de olika fostren råkat mötas, så att det ena fostret får alldeles för syrefattigt blod. I sådana fall kan den ena tvillingen i ett par bli så underutvecklad att den saknar både hjärta och huvud, en så kallad akardisk tvilling*. Den andras hjärta får då pumpa för två, vilket det riskerar att inte klara av. Det är extremt sällsynt, men det händer, och jag kommer vara evigt tacksam att det inte hände oss. 


Länkar
Läkartidningen (2001): Tvilling-tvillingtransfusionssyndrom – frontlinje i fostermedicin
Läkartidningen (1999): Extrem tvillinggraviditet kan öka kunskapen om normal fosterutveckling (Varning: innehåller bild på missbildat foster.)
A.D.A.M Medical Encyclopedia: Twin-to-twin transfusion syndrome
Neonatal morbidity in twin-twin transfusion syndrome. Lopriore et al, Early Hum Dev. 2011 Sep;87(9):595-9. Amerikanska Twin to Twin Transfusion Syndrome Foundation har en hel del information på sina webbsidor.

*Det finns, om man ska vara petnoga, flera kategorier av akardiska tvillingar, se den länkade artikeln från Läkartidningen. Den vanligaste kategorin är dock ett underutvecklat foster utan hjärta och huvud.