(o)ärlighetslabbet

Sysslar man med rätt sorts forskning måste webben och dess möjligheter vara guld i kvadrat. Komparativ studie av en internationell grupp? Inte längre särskilt mycket meckigare än en enkätstudie med ett gäng lokala studenter. Slumpmässiga internetanvändare kan mycket väl komma att ersätta förstaårspsykologistuderanden som den mest granskade gruppen*, åtminstone under förhållanden där absolut kontroll av kön/ålder/bakgrund/uppriktighet inte spelar så stor roll jämfört med den storskaliga statistiken.

En intressant twist på detta är British Science AssociationsHonesty Lab” (tack till V-A-bloggens Esther för tipset): ett webbprojekt för att studera folks nomer kring (o)ärligheten och dess gränser (finns det en allmänt accepterad norm för vad som är ärligt, varierar den med nationalitet och ålder, förväntar vi oss att vissa typer av personer är mer oärliga än andra – och beror det kanske på hur lika oss vi tycker att de är?)

Studien är tvådelad; ena delen består av att gissa hur ärliga fem personer är och sedan bedöma deras bekännelser – oärligt? Skulle du döma dem för stöld/bedrägeri? Skulle du göra så själv? Andra delen är en ordbaserad bedömning av fem olika handlingar. Knepigast för en icke infödd engelsman är antagligen att välja ut en lämplig etikett av nära tjugo möjliga att sätta på de olika beteendena – att tugga i sig en klase druvor på väg till kassan, är det sneaky, duplicitous, dodgy eller kanske mendacious? Jag vet ju vad de betyder, men att passa in dem precist på gråskalan är en rätt knepig uppgift.

Förutom det breda allmänintresset har begreppet komparativ oärlighet (oärligt jämfört med den allmäna normen för ärlighet) en viktig roll i brittisk lagstiftning. Det ska bli intressant att se resultaten. Frågan är hur ärliga folk är om sina oärligheter?

*om nu inte cirka 18-åriga värnpliktiga män fortfarande innehar denna (lätt tveksamma) hedersplats

One thought on “(o)ärlighetslabbet

  1. När värnpliktsmönstringen försvinner förlorar man uppgifter för nästan alla ynglingar i landet och då kommer nog värdet av soldatundersökningar att minska enormt. Med en yrkesarmé får man väl snarare data för folk som är beredda att skjuta andra människor mot betalning! Och hur man kan använda sådana data för att exempelvis utveckla behandlingar för krämpor som drabbar särskilt gamla tanter har jag verkligen ingen idé om!Angående att använda nätet för vetenskapliga undersökningar har jag sett någonstans (det var nog för åtminstone ett år sedan) att forskare är inne i de där virtuella världarna som finns i online-spel. Jag vet inte hur det funkar, har aldrig varit där själv, men spontant tycker jag att det här låter som en fantastisk möjlighet för att testa exempelvis olika sociologiska modeller. Innan man genomför sina uppslag i verkliga livet kunde man ju testköra dem i en virtuell värld där visserligen riktiga människor agerar men ingen behöver bli skadad om kulorna börjar vissla.

Leave a Reply