Språket färgar synintrycken?

Nature News har en intressant text om hur språket påverkar uppfattning av färger – att det faktiskt verkar som processen att lära sig ett språk “flyttar” behandlingen av färg i hjärnan från höger hjärnhalva (som små barn använder för att behandla färginformation) till vänster hjärnhalva (som vuxna använder för samma uppgift).

Artikeln finns i PNAS (eller ska finnas under veckan), och jag hinner tyvärr inte läsa den nu. Men det fick mig att fundera lite över vad språk egentligen är, bortsett från ord.

Samtidigt som vi lär oss ord lär vi oss också att sätta mentala “etiketter” på det orden beskriver, och att dra gränser mellan vad orden beskriver eller inte beskriver. En del av språkbehandlingen i hjärnan är rimligen ren kategorimatchning – och kategoriernas gränser borde bero på vilka andra, tävlande kategorier som finns. Inte särskilt konstigt då att det är svårare att namnge “krångliga” fäger som rosabeige, jämfört med primärfärger som rött och grönt. Kategorin “rött” är betydligt mer väldefinierad.

Forskarna som Nature News talar med säger att svårigheten beror på att testpersonerna “kämpar med att hitta ord”. Som hjärnmodellerare/-teoretiker vill jag istället beskriva det som att flera attraktorer i hjärnans nätverk kämpar om att få representera samma (tvetydiga) stimulus. Det är inte motsägande sätt att se på fenomenet, bara annorlunda beskrivningar.

Det jag vill komma till är att det är viktigt att se hjärnan i ett sammanhang med den miljö den vistas i. Kategorierna för färg – eller definitionsområdena för orden för färgerna – formas av informationen hjärnan har tillgång till. Den som har olika ord för ljusblått och mörkblått har rimligen också lärt sig att sätta en gräns emellan dem på ett tydligare sätt än den som bara kan lägga till den modifierande beskrivningen “ljus-” och “mörk-” framför samma ord.

Jag tror inte det är orden i sig som är viktiga, utan snarare det att man under inlärningen av orden lär sig att kategorisera och dra gränser mellan kategorierna. Att rysktalande (som har olika ord för ljust och mörkt blått) är bättre på att skilja mellan de två nyanserna är därför inte ett dugg märkligt; det konstiga vore om det motsatta skulle ske.

Länkar
Nature News (om nya PNAS-studien)
Nature News (om språk och uppfattning av blått; kräver prenumeration pga att det är en äldre artikel)

Andra bloggar om: , , , ,