(nästan) alla vill ha en superdator

Nature News kör en artikel om Storbritanniens senaste superdator, på plats 17 på TOP500. Och idag pratade vi av rent sammanträffande datorkluster på lunchen.

Många grenar av vetenskapen är idag rätt datorberoende, oavsett om det är simuleringar eller analys av mätningar som står för behovet. En superdator kan göra hela skillnaden för om din forskargrupp kan studera vissa typer av problem eller inte. Ytterst handlar det om konkurrens; tillgången till beräkningstid på datorkluster är begränsad och eftertraktad. Kanske inte riktigt lika hårt som tid på något av de stora teleskopen, men helt klart en bristvara.

Och möjligheten att köra tunga beräkningar påverkar vilka typer av forskningsfrågor man sysslar med, och hur man löser dem – både om man har tillgång till ett kluster och om man konkurrerar med någon annan som har det. En kollega i lunchrummet påpekade att det är väldigt frestande att ersätta tankekraft med datorkraft; att man istället för att tänka noga på vilka parametervärden man bör undersöka sätter igången en betydligt större körning som provar mycket fler möjligheter.

Det är väl i och för sig en uppenbar risk/möjlighet; men det är också en tanke med rätt intressanta konsekvenser – både positiva och negativa. Det är nyttigt att tänka på sina forskningsproblem, och även om slutresultatet skulle bli det samma tror jag säkert många med mig har ryggradsreflexen att det ligger ett större värde i att tänka sig fram till ett intressant resultat än att tänka mindre, räkna mer och komma fram till samma resultat. Å andra sidan kan en dator räkna dygnet runt, många dygn i rad – så mycket orkar ingen tänka. Samtidigt är det bra att prova sig fram förutsättningslöst; det är inte alltid man har lyckats tänka på allt, och går man en bit utanför det parameterutrymme man tänker sig kan man upptäcka något man inte trodde fanns där.

När jag skrev min lic-avhandling och tittade på lite äldre simuleringsartiklar (säg från 1990) var det väldigt intressant att se hur mycket som åstadkommits med betydligt knappare medel än de jag själv har tillgång till. Det som var top of the line då skulle jag i princip kunna simulera på min miniräknare eller mobiltelefon idag.

(Över huvud taget är världens samlade mobiltelefoner en rätt outnyttjad beräkningsresurs. Tänk om det gick att lansera någon motsvarighet till Folding AT home för mobiler; kanske en storskalig epidemisimulering som också använde sig av mobilernas innebördes avstånd till varandra för att uppskatta smittorisken…?)

“The problem with the United Kingdom is that it is only once every three or four years that we have a machine that ranks in the top 20” säger en av de intervjuade forskarna.

Vilket såklart är en konkurrensfråga, åtminstone om man inte har tillgång till något internationellt samarbete kring en stor dator. Tillgång till en TOP20-dator var fjärde år låter å andra sidan inte så illa för min del; jag tycker det känns lyxigt nog att ha möjlighet att köra beräkningar på “vårt” kluster Hebb som var inne och vände som kortast på TOP500 med en 377:e placering på näst senaste listan.

De nationella superdatorernas tid riskerar ändå att vara på väg ut, åtminstone för mindre länder som Sverige. Vänta bara tills Kina och Indien börjar skaffa sig superdatorer i högre takt. Då lär vi få vara glada över att ha europeiska superdatorer på TOP500.

(VR har för övrigt en intressant rapport om högprestandaberäkningars framtid i Europa, med avseende på infrastruktur etc).

Länkar
Nature News
TOP500

Andra bloggar om: , , , ,