Sant eller sorgligt, sant och sorgligt – en könsrollseffekt?

Kvinnor föredrar sanna historier, medan män föredrar fiktion – åtminstone när det gäller berättelser med starkt känslomässigt laddat, sorgligt innehåll. Det hävdar en amerikansk forskargrupp, i en studie som publiceras i ett kommande nummer av den vetenskapliga tidskriften The Journal of Consumer Research.

“På riktigt” är ett starkt säljargument – traditionellt använt som etikett på böcker och filmer, numer ansett som en drivande kraft bakom populariteten hos allt från dokusåpor till skvallerpress och bloggar. En riktig historia anses också ofta vara mer engagerande än en påhittad.

Huvudresultatet i studien är mycket riktigt att berättelser med ett starkt känslomässigt innehåll uppfattas som mer engagerande om personer som läser dem tror att de är sanna snarare än påhittade – men bara om personerna ifråga har hög empatiförmåga. Personer med låg empatiförmåga gillade inte känslomässiga berättelser oavsett deras angivna typ, och rankade dem som mindre engagerande.

Studien består av tre delstudier. I de första två delstudierna delades deltagarna (studenter) upp i låg- respektive högempatiska efter kön, baserat på antagandet om att kvinnor är mer empatiska än män, och fick betygsätta en eller flera förmodat fiktiva eller verkliga historier. Det gav resultatet att de antagna “lågempatikerna” – männen – gav högre poäng åt fiktiva historier än verkliga, medan kvinnorna – de antagna “högempatikerna” – gav högre poäng åt verkliga historier. Historierna som användes var korta noveller, samma i båda fall – forskarna lät bara vissa försökspersoner tro att historierna var verklighetsbaserade.

I den tredje studien delades deltagarna istället upp efter verklig empatisk förmåga, mätt i ett inledande test. Då försvann fiktions-effekten: högempatikerna föredrog genomgående den förmodat verkliga historien framför den påhittade.

Forskarna förklarar fiktionseffekten med att männen i de två första studierna tyckte det kändes mer tillåtet att vara engagerade i en påhittad “tårdrypande” historia än en verklig, eftersom det inte gick emot könsnormen lika mycket. Det är möjligt att det stämmer, men i så fall är det väl märkligt att effekten försvinner i den sista studien – borde inte vissa av högempatikerna (männen) fortfarande föredra de fiktiva historierna, i linje med tidigare resultat? Tyvärr delar inte forskarna upp de sista delstudieresultaten på kön i artikeln (iallafall inte det i preprint jag läst), så det är svårt att se var effekten tar vägen.

Frågan är också i hur stor utsträckning resultatet – verkligt är bättre – går att översätta till en situation där man väljer mellan olika berättelser. Den verkliga situationen, anser jag, om man nu inte sysslar med marknadsföringsstrategier för en viss berättelse. För mig spelar det ingen roll rent engagemangsmässigt hur verklighetsbaserad en berättelse är*; däremot retar jag mig oerhört på ologiska/orealistiska inslag (oavsett om de finns i världsbygge, karaktärer eller själva handlingen). Det skulle vara intressant att se en liknande studie med samma berättelse i två olika miljöer; en i nutidsmiljö och en i en uppenbart “orealistisk” miljö (till exempel på en annan planet i en annan tid)…

Länkar
nyhetsrelease
artikeln som preprint (fritt tillgänglig, iallafall så länge länken fungerar)
The Journal of Consumer Research (Studien kommer publiceras i februarinumret)

Andra bloggar om: , , , ,

*Däremot undviker jag ibland historier märkta med “based on a true story” för att en hel del av dem är så illa berättade. Inte alla, det finns briljanta undantag, men ofta verkar någon ha bestämt sig för att det behöver inte vara bra, bara det är sant…

Historien om ett forskningsområdes uppgång

SU:s nyhetsbrev för november innehåller en lång artikel med och om min handledare Anders Lansner (professor på KTH+SU), och om området beräkningsbiologi som är mitt forskningsfält. Rekommenderas för den som vill veta lite mer om vad jag och mina kollegor sysslar med!

Det är också ett stycke forskningshistoria, komprimerat till en person. När Anders började, på 70-talet, var beräkningsbiologi i stort sett ett litet udda forskningomsråde i utkanten. Idag, eller mer korrekt uttryckt under de få senaste åren, är det en annan sak. Det går att få anslag. Det finns ett intresse.

Delvis beror det antagligen på att fältet i stort har släppt det där med neurala nätverk (eller åtminstone lämnat över det till signalanalys-folket) och parametertrixande till förmån för mer realistiska och biologinära modeller och frågeställningar. En minst lika stor anledning är att vi har helt andra tekniska förutsättningar idag; på trettio år har den möjliga storleken på en simulering ökat med flera storleksordningar i och med att datorkapaciteten ökat, så att vi kan undersöka helt andra saker än förr. Samtidigt har utvecklingen av experimentella tekniker gjort att det finns betydligt mer data, och fler sorters data, att använda i simuleringarna – och ett större behov av att simulera för att förstå. Nu har vi beräkningsbiologer möjlighet att göra skillnad. Det är kul.

En viktig faktor var (och är) hemdatorrevolutionen. Fler användare gav lägre priser, allt fler labb skaffade datorer, och modellering som möjligt verktyg blev tillgängligt för en större grupp av forskare (och därmed också sakta avmystifierat).

Det roliga är, att de flesta grundläggande framstegen gjordes för så länge sedan, på 40-, 50- och 60-talet (kort historik). Beräkningskapaciteten tog rätt lång tid på sig att hinna ifatt, och vi är fortfarande långt ifrån där ännu. Om tio år kanske vi kan köra modeller i hjärnstorlek, på en “lagom” detaljerad nivå. Utan spelbranschens tryck på större och snabbare datorer skulle vi inte alls ha samma förutsättningar idag – och PS3:ans Cellprocessorer kan på tal om det ge ett rejält tillskott i prisvärd kapacitet om de körs i ett kluster. Stöd forskningen, köp en PS3:a…

Jag misstänker att andra beräkningsbaserade forskningsfält har liknande historier. Det är rätt fascinerande att tänka på ibland; skillnaden mellan ens första dator och det veritabla fartmonster man har nu, översatt i vad som är möjligt att göra forskningsmässigt. Tänk er skillnaden i grafik mellan ett spel från, säg, slutet av åttio-talet och något av julhandelns senaste släpp. Det är lika stor skillnad för forskningen. Minst.

Andra bloggar om: , , ,

Vinmognandets hemligheter något mindre hemliga

Vad händer när vindruvor mognar, och hur? Den frågan är lite närmare sitt svar sedan två olika forskargrupper kartlagt genaktiviteten hos druvsorterna Pinot Noir och Cabernet Sauvignon hela vägen från kart till mogen druva.

Vindruvans tillväxt och mognad kan delas upp i tre huvudfaser. I fas I växer druvan till, och tanniner och övriga förstadier till fenoler bildas. I fas II sker ingen storleksändring alls, men en hel del (mindre väl kända) andra processer äger rum – bland annat vet man att socker ackumuleras i druvan i slutet av fasen. Fas III börjar vid veraison, den tidpunkt då druvan ändrar färg och börjar mjukna, och karakteriseras även av att balansen mellan syra och socker ändras. Det är under fas III som druvan mognar,

Två olika forskargrupper, en amerikansk grupp och en italiensk, har studerat mognadsgenerna – de gener som är aktiva under hela eller delar av mognadsprocessen – hos två olika druvsorter; Cabernet Sauvignon och Pinot Noir. Resultaten publicerades i förrgår som fritt tillgänliga artiklar i den vetenskapliga tidskriften BMC Genomics.

Båda är viktiga vinsorter, var och en på sitt sätt: Pinot Noir är en av de äldre druvsorterna, och känd för att vara svår och krånglig. Den är också vinsorten som valdes ut för att sekvensera hela druvgenomet. Cabernet Sauvignon är en av de dominerande vinsorterna i Bordeaux-regionen, såväl som den mest framgångsrika druvan i Kalifornien.

Cabernet Sauvignon-druvorna – sex tjugoåriga plantor – kom från Shenandoah Wineyard i Plymoth, USA. Varje vecka under odlingsperioden år 2004 studerades två druvklasar från varje planta, en från södra och en från norra sedan av plantan. Pinot Noir-druvorna, å andra sidan, studerades under tre olika år: 2003, 2005 och 2006 och analysen koncentrerades till tre karakteristiska tidpunkter (var och mer specifikt hur odlingen skedde anges inte).

Med de olika uppläggen följer också delvis olika analyser; den italienska gruppen har till exempel haft möjlighet att jämföra genaktivitet under olika år med olika väder. De uppger också att de hittade ett stort antal gener vars aktivitet påverkades av väderförhållanden. Det är ju välkänt att vin påverkas rejält av lokala förhållanden – nu kan vi kanske också få veta mer om hur och när påverkan sker i termer av genaktivitet.

Resultaten från studien lär vara användbara på flera olika plan; bland annat i utvecklandet av nya sorter och varianter. Vet man när en viss gen är aktiv och vad den producerar är man några steg närmare till att ändra vindruvans karaktär genom att öka eller minska just den genens aktivitet. En test av vilka gener som är aktiva borde också kunna ge fler sätt att bedöma optimal mognad hos druvor för just den typ av vin man vill göra – det slår säkert ännu inte den samlade kunskapen hos en erfaren vinvetare, men kan däremot vara ett sätt att översätta sådan kunskap till siffror och bokstäver.

En väl avrundad, mindre komplex variant av texten finns på Taffels redaktionsblogg Kort om Gott.

Länkar
En intressant text om druvor och mognad från vinforskare vid Texas A&M
artikeln om Pinot Noir (BMC Genomics, fritt tillgänglig provisorisk PDF)
artikeln om Cabernet Sauvignon (BMC Genomics, fritt tillgänglig provisorisk PDF)

Andra bloggar om: , , ,

Ändra ett foto, ändra historien?

Manipulerade foton påverkar hur personer minns en historisk händelse, hävdar psykologiforskare i senaste numret av Applied Cognitive Psychology.

Forskarna lät en grupp på 187 personer – så gott som uteslutande studenter, vilket är vanligt i psykologiska forskningsstudier av den här typen – titta på manipulerade eller omanipulerade bilder från två historiska händelser*; Himmelska Fridens Torg 1989 och Rom-protesterna mot Irakkriget 2003. Därefter fick de svara på frågor om händelserna.

Den manipulerade bilden från Himmelska Fridens torg visade stora folkmassor som åskådare/medprotesterare till den berömda händelsen där en ensam student stod framför inrullande stridsvagnar (originalbilden saknade folkmassor). Den manipulerade bilden från Rom-protesterna fick adderade kravallpoliser och en hotfull maskerad demonstrant, för att ge ett mer våldsamt intryck av vad som i själva verket var en fredlig protest.

De som sett de manipulerade bilderna tyckte sig också i betydligt större utsträckning minnas den version av händelserna som bilderna antydde; stora åskådar/protestmassor vid Himmelska Fridens Torg, och våldsamheter vid Rom-protesterna. Resultaten replikerades sedan i en grupp med hundratalet medelålders till äldre personer, med samma foton och frågor.

Det finns således en extra orsak att vara på sin vakt mot fingerade foton i media, hävdar forskarna – de kan ändra vårt sätt att minnas historien. Nu är detta lite av en logisk kullerbytta; de flesta upplever trots allt världshistorien genom medierna, så om manipulerade foton finns i mediernas nyhetsrapportering blir de del av minnena från början, inte en del av någon omformulering efteråt (vilket rimligtvis borde göra dem än mer effektiva). Men som indikator på att historieförfalskning kan fungera är resultatet ganska skrämmande. Minnet är inte omutligt, och om vi intalar oss att vi inte går att påverka gör vi oss onödigt sårbara.

Länkar
nyhetsrelease
artikeln (Applied Cognitive Psychology, pren krävs)

Andra bloggar om: , , , , , ,

*Åtminstone i mina ögon ser bilderna dessutom tydligt fejkade ut, och de är gjorda av icke-proffs med gammal utrustning (billigt fotoediteringsprogram från 2001). Moderna fejk är antagligen betydligt svårare att urskilja, och därför rimligen mer effektiva. (Se nyhetsreleasen för den ena bilden, den från Beijing)

Det händer saker. Om än inte här.

Kurser och föreläsningar och forskningsprojekt och planering av workshops. Mycket tid kvar till bloggande blir det tyvärr inte, så man skulle kunna tro att inget händer.

Det är fel! Mycket spännande saker händer på TaffelLisa har redan flyttat dit sin blogg, Gitto är på väg – och alla vi Tafflare har fått en gemensam blogg där man just nu kan läsa Taffels programförklaring och Isobels text om lardo. Jag kommer också skriva en del poster där, både av matnördig och och av matvetenskaplig karaktär.

Allt annat vetenskapsbloggande hamnar här, precis som vanligt.

Antenn av plasma – stäng av och den försvinner

Modern plasmateknik kan användas för att ge en antenn som bara existerar när den är påslagen, rapporterar forskare på årsmötet för APS Division of Plasma Physics.

Plasma, det så kallade “fjärde tillståndet” av materia, uppstår när gas hettas upp så att den delar sig i joner. Tätheten av elektroner i plasma gör det till en god elektrisk ledare, precis som metall.

En antenn av plasma istället för metall har dock en uppenbar fördel – den upphör att existera (elektroniskt) när den stängs av, och blir på så vis svårare att upptäcka. Den blir också lättare att “bygga om”, i och med att delar av den kan slås på och av – vilket innebär att den skulle kunna ersätta flera specialiserade antenner. Forskarna (plasmafysikerna Theodore Andersen och Igor Alexeff) har byggt en prototyp, som ser ut ungefär som ett böjt lysrör, och arbetar nu på mer avancerade versioner.

Nog låter “plasmaantenn” som något av de mer exotiska påhitten ur science fiction, men det verkar ju som om det skulle kunna bli användbart (och inte bara ut ett militärt perspektiv, utan även ett civilt, med tanke på hur mycket trådlösa mojänger vi bär runt på nu för tiden). Fast jag undrar hur mycket energi som går åt?

Länkar
Mötets webbsida
pressrelease (från APS)
kortare pressrelease (Science Daily)

Andra bloggar om: , , , ,

Inte vad du äter, utan vad du inte äter?

En diet rik på bladgrönsaker – bland annat sallad, spenat och selleri – kan skydda mot hjärtinfarktsskador. Det rapporterar forskare från Albert Einstein College of Medicine of Yeshiva University. Resultaten går hand i hand med ny svensk forskning som säger att fett i maten inte är farligt – snarare är det bristen på grönsaker som är problemet.

Nyckeln till den skyddande effekten är nitrit, säger forskarna. Ämnet lagras i hjärtmuskeln, och vid en plötslig syrebrist omvandlas det till salpetersyra som hjälper till att hålla skadorna nere.

Tidigare var det inte känt om nitrit i dieten verkligen innebar en ökad skyddseffekt. Forskarna har därför gett en grupp möss nitrit i sitt dricksvatten i en vecka, och sedan studerat hur väl deras hjärtan återhämtar sig efter en halvtimmes syrebrist. Det visade sig att mössen som fått nitrit klarade sig mycket bättre än en kontrollgrupp möss som inte fått något tillskott av nitrit – i genomsnitt fick de nästan 50% mindre skador.

Nitrithalten i blodet kan också ökas genom intag av nitrat från behandlat kött som korv, skinka och bacon. Det är dock mindre effektivt; bara en tiondel av nitratet omvandlas till nitrit. Ävne nitrat gav en liten skyddseffekt, i ett liknande test på möss som utfördes i samma studie.

Ironiskt nog är nitrat och nitrit rätt utskällda; de misstänks kunna ombildas till nitrosaminer som anses vara cancerframkallande. I hur stor utrsträckning det sker, och hur farligt det är verkar dock inte vara riktigt klarlagt (se Livsmedelsverket här).

Rapporten om grönskaernas skyddande effekt mot hjärtinfarktsrelaterade skador går hand i hand med resultaten från en svensk studie som Vetenskapsradion rapporterade om igår: en studie på 30000 Malmöbor som indikerar att det inte är fettet i maten som ger hjärt-problem, utan bristen på det som fettätarna samtidigt inte äter: grönsaker och frukt.

Gamla studier som visar en koppling mellan hjärtsjukdomar och fettintag har missat att ta med grönsaksbristen i beräkningen, enligt läkaren Margrét Leósdóttir som arbetat med Malmöstudien.

Det är alltid risken med korrelationer; att det kan ligga ett annat samband i botten som man inte ser. Är man övertygad om att fett är farligt för hjärtat, och man får resultat som visar att de som äter mycket fett får fler hjärtsjukdomar… är det lätt att missa att det de hjärtsjuka inte äter är ett större problem. (Speciellt som den samlade vetenskapliga kunskapen om antioxidanter och andra viktiga mikronäringsämnen i frukt och grönt först tagit fart på senare år.)

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Den förstnämnda studien ska enligt nyhetsreleasen ha publicerats i PNAS igår, men där finns den inte (ytterligare ett fall av PNAS alltför vanliga datumförvirring). Jag lägger hit en länk när jag hittar den!
Nu finns länken nedanför. Tack till Erika, som hittade den.

Länkar

nyhetsrelease (om nitrit)
artikeln (PNAS, kräver pren)

Kurs på KI

Denna vecka och nästa går jag kurs på KI, och har väldigt liten tillgång till internet. Tyvärr innebär det färre bloggposter. (Men å andra sidan lär jag mig mer om känsel, hörsel, syn, lukt och smak, vilket säkert kommer bloggen till nytta så småningom)

Teknik & Vetenskap om vetenskapsbloggar

Jag och Harald Cederlund från Skor längtar ut pratar (var och en för sig) om vetenskapsbloggar i det senaste numret av Teknik&Vetenskap, i en artikel av Markus Skogsberg.

Harald har redan gjort ett utmärkt jobb av att summera artikeln, så jag norpar en mening därifrån:

“Vi diskuterar bloggen som plattform för vetenskapskommunikation och är inne lite grann på vetenskapsbloggens trovärdighet, dess interaktivitet och dess grad av nyansering i jämförelse med traditionella nyhetsmediers vetenskapsnyhetsförmedling. […]”

Skogsberg avslutar artikeln med att skriva “Förhoppningsvis kan bloggkulturen leda vägen till en mer initierad och nyanserad vetenskapsjournalistik”. Det hoppas såklart jag också, men innan man når den typen av påverkan behövs det nog lite fler vetenskapsbloggare (även om Twingly gjort processen mycket enklare).

Tidningen vänder sig till “tekniker, naturvetare, forskare, lärare, studerande, tjänstemän och politiker, men även till intresserade privatpersoner” och erbjuds bland annat (rabatterad) till medlemmar i Naturvetareförbundet och Lärarförbundet. Kanske man vågar hoppas att någon eller några ännu inte bloggande tekniker/naturvetare/forskare i läsekretsen blir lite sugna på att blogga, de med…?

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Mjällsvampen kartlagd

Det är inte bara den glamorösare delen av floran och faunan som får sin arvsmassa kartlagd. Numer är även mjällsvampens gener kända, tack vare forskare från P&G Beauty*. Resultaten publiceras i PNAS.

Det rör sig om den lilla svampen Malassezia globosa – blott 4285 gener stor, och med en trehundradel så många baspar som människans genom. Den lever på fett på huden och i hårbotten, och förutom mjäll är den inblandad i vissa realterade typer av hudproblem.

Svampens nedbrytning av fett leder till produktion av oljesyra, som är milt irriterande och orsakar kliande och flagnande skinn. Åtta lipaser och tre fosfolipaser – fettnedbrytande enzymer – är inblandade i omvandlingen av hudfett till svampmat. Vart och ett skulle kunna bli målet för nya, riktade behandlingar mot mjäll.

Förhoppningen är mer effektiva schampon och andra behandlingar – och antagligen en massiv dos vetenskaplig cred som ger tyngd åt marknadsföringen av mjällschampo.

Länk till PNAS-artikeln kommer så fort jag hittat den – den verkar ännu inte finnas online.

Länkar
P&G Beauty (nyhetsrelease)
BBC News
Daily Mail

Andra bloggar om: , , , , ,

*P&G verkar vara ekvivalent med jätten Procter & Gamble, som bland mycket annat gör mjällschampoo (head&shoulders borde vara välkänt för de flesta).