Uppblåsbara tält för boende i polarregionerna och rymden

“Bebygg polarområdena!” föreslår två amerikanska forskare, som har tagit fram ett förslag till uppblåsbara  “tält”  för att göra kalla  områden mer människovänliga. På sikt skulle samma teknik enligt förslaget kunna användas till att bygga kolonier i rymden. 

Tälten, eller snarare domerna, i forskarnas förslag byggs av  tunn men tålig plast i flera lager, plus ett ljusreflekterande lager aluminium på insidan som vänts mot solen. Resultatet är väldigt likt ett växthus, men väger väldigt mycket mindre och hålls uppe av lufttrycket inuti. Infallande solljus kommer stå för hela värmebehovet, enligt forskarnas beräkningar. Både små enfamiljsbubblor och stora intäckta “friluftsområden” med parker och swimmingpools skulle gå att bygga enligt samma princip, föreslår forskarna. Hela förslaget publiceras som ett papper på preprintservern arXiv. Någon prototyp är ännu inte byggd.

Vid en snabb genomläsning är det rätt uppenbart att bärbarhetsargumentet faller. Ska tältet (bubblan?) hållas uppe av inre lufftryck krävs en luftsluss av något slag för att folk ska kunna gå in och ut (OK att man säkert vill stanna inne så gott som alltid, men en nödutgång kan vara bra att ha om inte annat…). Den lär inte vara lätt, eller smidig att bära. Golvisolering lär också behövas (det är inte bara luften som är kall när det är kallt ute, utan marken med).

Sedan är jag väldigt skeptisk till att solenergi verkligen räcker. Visst, kanske i genomsnitt, men vad händer om det är helt igenmulet en kall vintervecka? Om det regnar, och plasten blir blöt (och vattnet snor värme för att kunna avdunsta)?

Billig i drift faller antagligen det med, åtminstone i snöiga områden. Forskarnas lösning på problemet att få bort snö är nämligen att spruta på varm avisningsvätska, vilket inte låter billigt (inte så praktiskt heller – vad händer om munstyckena fryser eller kleggar igen?). Inte heller miljövänligt, givet vad de flesta avisningsvätskor verkar innehålla, men det kanske går att lösa.

Nederbörd är i och för sig ett mindre problem i rymden än i polartrakterna.

Det är klart att det finns en handfull andra problem med (luftcirkulation lär behövas i de mindre bubblorna, t ex). Det skulle vara riktigt intressant att se någon faktiskt bygga en prototyp och testa. Något säger mig att det lär ta ett tag att omsätta den här idén i praktiken (och ännu längre att sätta upp en koloni på månen eller Mars med samam teknik). Fast den som får det att fungera lär kunna bygga en riktigt exklusiv semesterort av det hela… jag tror däremot att det kommer bli svårt att få det att bli billigt nog för vanliga bostäder. (Kanske en forskningsstation?) Men cool idé, trots allt.

Länkar
nyhetsrelease (via PhysOrg)
artikeln (arXiv.org, fritt tillgänglig)

Andra bloggar om: forskning, vetenskap, teknik

Samma enzym bestämmer om cancerceller vandrar eller sitter fast

Det som gör de flesta insjuknanden i cancer dödliga är inte den ursprungliga tumören, utan de dottertumörer eller metastaser som uppstår när cancerceller vandrar iväg och rotar sig på andra ställen i kroppen. Förvånande nog är det samma enzym som både bestämmer hur rörliga cancerceller är när de flyttar sig, och som styr processen som håller dem fast. Det rapporterar forskare i senaste numret av Journal of Cell Biology.

 
Forskningen leddes av farmakologen Richard Anderson. Han och hans grupp har studerat enzymet PIP-kinas (fosfoinositid-kinas) i många år, och har tidigare rapporterat att PIP-kinas styr förutsättningarna för hur metastas-celler flyttar sig genom kroppens vävnader. I sin nya artikel beskriver de kinasets roll i att hålla samman celler – det styr transporten av proteinet E-cadherin som sitter på cellers yta och ser till att cellerna håller mycket tät kontakt med varandra. Framför allt är sammanhållningen viktig för de celler som bildar hinnor kring kroppens organ (och alltså måste sitta så tätt att inget kan slippa igenom). Dessa celler ligger bakom en stor del av alla cancerfall. Om cellerna börjar växa till cancer kan E-cadherin hålla ihop dem och förhindra att metastaser uppstår.
 
Binding mellan PIP-kinas och E-cadherin verkar vara det kritiska steget, säger forskarna. Om det inte kan ske transporteras inte E-cadherin till cellernas yta, utan stannar kvar inne i cellen. Det skulle också kunna förklara varför en mutation som gör det omöjligt för PIP-kinas och E-cadherin att binda till varandra orsakar en ärftlig typ av cancer i matsmältningsapparaten, som bildar många metastaster. 
 
“Jag tror att det vi ser är att det här enzymet är en av de molekyler som bestämmer cellers öde: om cancerceller kommer förbli tillsammans eller bilda metastaser”, säger Anderson enligt nyhetsreleasen (om PIP-kinas).
 
En behandling som kan hindra att metastaser uppstår skulle vara av väldigt stort värde för cancerbehandling. Kanske det kan bli en medicin av det så småningom?

 

Länkar
nyhetsrelease (University of Wisconsin Madison)
artikeln (Journal of Cell biology, pren. krävs)
kommentar i Journal of Cell Biology
 
Andra bloggar om: forskning, vetenskap, cancer, medicin