Svensk fotograf vinner känt pris för valrossfoto

Med fotot “Beast of the Sediment” vann svenske undervattensfotografen Göran Ehlmé det erkända brittiska fotopriset “Shell Wildlife Photographer of the Year”. Bilden visar en valross som letar musslor i bottensediment utanför nordöstra Grönland.

Göran Ehlmé tog över fyrahundra bilder av den musselletande valrossen under flera timmars tid, hela tiden under vatten. Han är sedan tidigare känd för sitt undervattensfoto – bland annat har han gjort en film om leopardsälar (verkar visas på Animal Planet på lördag). Han har också bidragit till en forskningsartikel om hur valrossar letar mat (tre filmsnuttar på matletande valrossar tillhör artikeln. De går att ladda ner och se här). Annars finns en mycket snyggare (men längre) filmsnutt här, via waterproof.se.

Fototävlingen är populär – i år fick den in 18000 bidrag från 55 länder. Den organiseras av BBC Wildlife Magazine och Londons Natural History Museum. Tävlingen är inne på sitt 42:a år och är öppen både för proffs och amatörer. (Den sponsras av oljeföretaget Shell, vilket inte är helt okontroversiellt. Prisceremonin, som hölls igårkväll, kantades av protester och demonstrationer.)

Tävlingen har 11 kategorier för vuxna, 3 kategorier för barn, två specialpris samt två “huvudpris”: “Shell Wildlife Photographer of the Year” och “Shell Young Wildlife Photographer of the Year”. Förutom Göran Ehlmé har två andra svenskar fått pris: Jocke Berglund som tog flygfotot av “trädet” som bildades när Gudrun drog fram genom södra Sverige (han belönades också med “Årets Bild” för samma foto), och svensk-turkiske Serkan Günes som fick specialpris för bästa fotoportfölj tagen av en ung (18-26 år) fotograf.

Juryn måste ha haft ett otroligt svårt jobb. Många bilder kan ses på nätet och alla är fantastiskt vackra. Kolla själv.

Länkar
Tävlingens hemsida
Göran Ehlmés vinnarfoto

Andra bloggar om: ,

Pingat till intressant.se

Syrebar

Jag har varit och testat Stockholms första syrebar på uppdrag av DN På Stan. Det var kul. Texten finns i veckans På Stan-bilaga och på nätet här.

Dessutom nämns syrebarsartikeln i DN:s webbtv-inslag/intervju med redaktören Elin Sandström. Det är en lätt surrealistisk upplevelse att höra sig själv omtalas i tredje person…

Länk
DN-artikel

Vad är det som luktar järn?

Den välbekant “metalliska” lukten av järn – det är i själva verket en lukt som kommer från din egen kropp. Järnjoner bryter ner hudens oljor och bildar luktämnen som människan tycker luktar metall. Det har tyska forskare kommit fram till.

Den som tar på ett järnföremål, eller råkar få en droppe blod på huden, känner strax den typiskt metalliska lukten av järn. Men det är faktiskt inte järnet i sig som luktar! Hudens oljor bryts ner vid kontakt med järnjoner och bildar ämnen som luktar “metalliskt”. Studien publiceras i kemitidskriften Angewandte Chemie.

Järn i naturen förekommer oftast i form av positivt laddade joner, i två former som betecknas Fe2+ och Fe3+. Hemoglobin, som transporterar kroppens syre, har till exempel fyra Fe2+ joner som var och en kan binda en syrgasmolekyl. När hudoljor kommer i kontakt med Fe2+ bryts de ner, och samtidigt går järnjoner över till formen Fe3+ (det vill säga, de blir av med en elektron). Framför allt är det ett ämne, 1-octen-3-one, som står för den metalliska lukten. Det ämnet är vi människor också väldigt duktiga på att upptäcka; det behövs inte mer än 50 pikogram (50 miljondelar av en miljondels gram) i en liter luft för att vi ska kunna känna att det finns där. Koppar och mässing ger liknande resultat.

Nu gick ju inte våra förfäder runt och klappade på järnspik och stekpannor. Nyttan med att kunna känna “lukten av järn” är att järnet i blod (i hemoglobin) ger samma metalliska lukt. Och att kunna känna lukten av blod var säkert till stor nytta – om inte annat för jägare – så kanske var det därför som luktkänsligheten evolverades fram.

Länkar
Nyhetsrelease (via Eurekalert)
artikeln (Angewandte Chemie international Edition, pren. krävs)

Andra bloggar om: , ,

Pingat till intressant.se

Tre vetenskapsbloggar i Allt om Vetenskap

Månadens nummer av Allt om Vetenskap innehåller en artikel om vetenskapsbloggar. Tre bloggare är med; jag, Daniel Hansson som ligger bakom Klimatbloggen och Sara Kjellberg som har bloggen och signaturen sakj.

Artikeln består av en intervju med oss var, sammanvävda till en text (tyvärr inte tillgänglig på nätet). Det handlar om oss, våra bloggar och varför vi bloggar. Läsaren får veta att Sara forskar om bloggar (och har en hel del vettigt och intressant att säga om bloggarnas roll) och att Daniel forskar om klimatförändringar i Östersjön. Det framgår att jag är doktorand men inte vad jag sysslar med. 🙂 (Datormodellering av hur luktsinnet fungerar, om nu någon är nyfiken på det).

Jupp. Vi är doktorander alla tre. Undrar om det är representativt för vetenskapsbloggare i allmänhet? I Sverige?

Sockerlikt ämne stoppar epileptiska anfall

2-deoxy-D-glukos, ett sockerliknande ämne som använts inom sjukvården i flera decennier, kan bli nästa stora medicin mot epileptiska anfall.

2-deoxy-D-glukos, också kallat 2DG, används bland annat för medicinska avbildningar*. Det är väldigt likt vanligt glukos, men saknar en syreatom (på kemispråk: det har en hydroxylgrupp utbytt mot en väteatom). Därför kan det inte brytas ner ner av kroppen.

Nu har forskare från University of Wisconsin-Madison visat att 2DG kan blockera epileptiska anfall. Resultaten publiceras i en artikel i Nature Neuroscience. I princip ger 2DG samma effekt som en ketogen diet (diet fattig på kolhydrater, se även Vetenskapsnytt 16/11 2005: Ketogen diet ger “mer stabil” hjärnfunktion?). 2DG är fortfarande så likt glukos att det kan binda till ett antal olika enzymer i kroppen, och blockera dem så att kroppen inte kan använda riktigt glukos.

En diet helt fri från kolhydrater kan vara väldigt arbetsam att hålla – speciellt för barn. Att istället ta 2DG skulle kunna vara ett alternativ för att hålla epilepsi i schack, säger forskarna – ungefär som att ta insulin för att kunna leva med diabetes. Forskargruppen har patenterat idén.

Med tanke på att ungefär 0.7% (sju av tusen) av jordens befolkning har epilepsi och varannan till var tredje av dem saknar en effektiv medicin är den potentiella nyttan av (och inkomsten från) en sådan behandling mycket stor. Ämnet är testat på möss utan att ha visat allvarliga biverkningar. Enligt en nyhetsrelease från maj i år planeras kliniska försök innan slutet av nästa år.

*Genom att byta ut en av molekylens vanliga väteatomer mot en atom tritium (radioaktivt väte med två extra neutroner) eller en vanlig kolatom mot en atom radioaktivt kol får man molekyler som uppför sig nästan som vanligt glukos, och dessutom går att spåra utifrån.

Länkar
nyhetsrelease (via EurekAlert)
artikeln (Nature Neuroscience, pren. krävs)
Engelska wikipedia om glukos
och om 2DG

Andra bloggar om: , , , ,

Pingat till intressant.se

Operation säkrare än kontaktlinser – på sikt

Att operera ögonen för att få bättre syn kan vara betydligt säkrare än att använda kontaktlinser – tvärtemot vad många tror. Det visar en jämförande studie i den vetenskapliga tidskriften Archives of ophthalmology.

Den avgörande skillnaden är att risken för komplikationer vid användning av kontaktlinser är konstant – risken att få en ögoninfektion är i princip lika stor varje dag. För en operation är risken för komplikationer däremot mycket större strax efter att ingreppet gjorts, för att sedan minska med tiden. Det säger forskarna bakom studien.

Kontaktlinsbärare – speciellt de som har mjuka kontaktlinser – riskerar att drabbas av keratit (hornhinneinflammation). Det kan bero på såväl bakterier, amöbaor eller svamp, och kan leda till bestående minskning av synförmågan. Genom att räkna ut vad risken är att drabbas av synproblem från keratit under trettio års användning av linser, och jämföra det med risken för synförlust på grund av infektioner efter en operation, kom forskarna fram till att operation på sikt faktiskt är säkrare än linsanvändning. För en genomsnittlig användare av linser är risken 1 på 2000 att drabbas av synnedsättning under trettio års användning. För den som opereras är risken 1 på 10000 (för den typ av procedur som kallas Lasik).

Sedan är det naturligtvis svårt att skatta hur mycket risken för linsanvändaren ändras när nya sorters linser och vätskor tas fram. Visserligen blir kontaktlinser säkrare att bära när nya, mer syregenomsläppliga sorter tas fram. Men laseroperationer blir också säkrare. Vad som talar emot linser är också att den mänskliga faktorn knappast ändras. Enligt forskarna slarvar de flesta kontaktlinsbärare någon gång med hanteringen, genom att inte tvätta händerna innan linserna sätts in eller genom att lagra linserna på olämpligt sätt.

(Kommer ni ihåg kontaktlinsvätskan ReNu MoistureLoc vars användare fick betydligt fler fall av ögoninfektion? De flesta som fick problemen, visade det sig, rengjorde inte sina linser alls)

Länkar
Nyhetsrelease (via PhysOrg)
artikeln (Archives of ophthalmology, pren. krävs)
Mer om keratit (varning för ett par äckliga bilder)

Andra bloggar om: , , , , ,

Pingat till intressant.se

Insektsbilder belönade med Lennart Nilsson-priset

Den japanske fotografen Satoshi Kuribayashi fotograferar insekter som ingen annan. Hans bilder är nyskapande och annorlunda, och ser ut att vara tagna ur insekternas eget perspektiv. Det har gett honom årets Lennart Nilsson-pris.

Lennart Nilsson-priset, eller Lennart Nilsson Award, har delats ut sedan 1998 för att hedra den världsberömde fotografen med samma namn. Pristagaren ska ha arbetat i Lennart Nilssons anda – det vill säga ha tagit vetenskapligt fotografi i nya riktingar, med nya metoder, och ha gjort det tidigare okända möjligt att se. Prissumman är 100 000 svenska kronor, och årets överlämning sker i Berwaldhallen den 2:a november.

Årets pristagare, 67-årige Satoshi Kuribayashi, har publicerat 40 böcker och filmer sedan han började arbeta som frilansfotograf på 1960-talet. Främst har hans arbete handlat om insekter, och insekternas ekologi. Mycket av den utrustning som behövs har han designat och utvecklat själv – på hans hemsida kan man se glimtar av kameror med kringutrustning; framför allt långa, smala rörliknande objektiv. Juryns motivering lyder:

“Satoshi Kuribayashi får priset för att han med egenhändigt utvecklad fototeknik öppnar insekternas värld för människornas ögon. Med humor, medkänsla, skönhet och oöverträffad skärpa skildrar han både insekterna själva och den omgivning de lever i. Hans bilder ger ett nytt perspektiv på jordens ekosystem – där människor och insekter visar sig ha oväntat mycket gemensamt.”

Värt att tillägga är kanske att i Kuribayashis bilder är insekterna subjekt – aktiva deltagare och betraktare av sin omvärld, inte bara passiva foto-objekt. Tillsammans med klokt valda situationer blir det lätt för deltagaren att faktiskt identifiera sig med insekten på fotot; två myror som står huvud mot huvud över en samling bladlöss på en kvist skulle lika gärna kunna vara två personer som konverserar över grönsaksdisken i ett snabbköp. En myrdrottning som försiktigt hjälper en nybliven myra ur sin puppa skulle kunna vara vilken småbarnaförälder som helst.

Resultatet är fantastiskt, vackert och tankeväckande. Några bilder finns på prisets webbsida, fler finns på Kuribayashis egen webbsida (som dock är mest på japanska, men bilderna behöver ingen översättning).

Länkar
Nyhetsrelease
Lennart Nilsson Award
Satoshi Kuribayashi:s webbsida

Andra bloggar om: , ,

Pingat till intressant.se

IgNobel-prisen 2006

Nobelpriset uppmärksammar framstående forskning. Lillasyster IgNobelpriset lyfter istället fram udda forskning – sådant som får omgivningen att både skratta och tänka till.

Nära inpå utdelningen av Nobelprisen (iallafall de naturvetenskapliga) följer de numer nästan lika uppmärksammade IgNobelprisen. Årets ignobelpris delades ut i torsdags. Bland annat Nature har skickat dit en reporter som skriver om prisutdelningsceremonin. Den nog borde vara ett av de roligaste tänkbara tillfällena att vara med på. National Geographics foto av Roy Glauber (förra årets Nobelpristagare i fysik) som sopar pappersplan av scenen, belyst av en man som är helkroppsmålad i silver… den säger egentligen allt.

Årets pris delas ut i vitt skilda kategorier:

Ornitologi – varför hackspettar inte får huvudvärk
Ivan Schwab (University of California, Davis) och Philip May (University of California, Los Angeles).

Näringslära – dyngbaggar är noga med vad de äter
Wasmia Al-Houty (Kuwait University) och Faten Al-Mussalam (Kuwait Environment Public Authority).

Fredspris – “elektromekanisk tonåringsskrämma” (en apparat som gör ett irriterande ljud, som bara unga kan höra) och en ringsignal som bara unga hör.
Howard Stapleton från Merthyr Tydfil, Wales.

Akustik – orsaken till att folk ogillar ljudet av naglar mot “svarta tavlan”
D. Lynn Halpern (Harvard Vanguard Medical Associates, Brandeis University och Northwestern University), Randolph Blake (Vanderbilt University och Northwestern University) och James Hillenbrand (Western Michigan University och Northwestern University)

Matematik – beräkning av antalet foton som måste tas för att man ska kunna vara säker på att ingen på gruppfotot blundar.
Nic Svenson och Piers Barnes (Australian Commonwealth Scientific and Research Organization).

Literatur – problem med att använda långa ord i onödan
Daniel Oppenheimer (Princeton University). (se också Vetenskapsnytt 5/11 2005: Enkel text imponerar mer)

Medicin – att bota “obotlig” hicka med ändtarmsmassage
Francis Fesmire (University of Tennessee College of Medicine), Majed Odeh (Bnai Zion Medical Center), Harry Bassan (Bnai Zion Medical Center) och Arie Oliven (Bnai Zion Medical Center).

Fysik – varför spaghetti som böjs går i flera bitar
Basile Audoly och Sebastien Neukirch (University of Pierre and Marie Curie).

Kemi – hur ultraljudets hastighet i cheddarost påverkas av temperaturen
Antonio Mulet (University of Valencia), José Javier Benedito (University of Valencia), José Bon (University of Valencia) och Carmen Rosselló (University of Illes Balears).

Biologi – för att ha visat att malariamyggan attraheras av både lukten av limburgerost och lukten av människofötter.
Bart Knols (Wageningen Agricultural University, Tanzania’s National Institute for Medical Research and the International Atomic Energy Agency) och Ruurd de Jong (Wageningen Agricultural University och Santa Maria degli Angeli).

Länkar
Improbable Research
Nature News
National Geographic News

Andra bloggar om: , , ,

Pingat till intressant.se

Nobelpriset i kemi 2006

Kristallografi av transkriptionsapparaten – det maskineri som läser av gener för att tillverka proteiner – gav Roger Kornberg årets Nobelpris i kemi. Det är inte första gången han får gå på Nobelprisfest i stadshuset: när hans far fick Nobelpriset i fysiologi/medicin år 1959 var han med.

Roger Kornberg är 59 år gammal och forskar vid Stanford i USA. Han har beskrivit i detalj hur transkriptionen, kopieringen av genetisk information till budbärar-RNA, går till. Som kronan på verket kom hans bilder – världens första, bara några år gamla – av transkriptionsapparaten i en eukaryot cell. Bilderna visar hur DNA kopieras och hur RNA-strängen växer fram, så detaljerat att enstaka atomer går att se.

Kristallerna avbildas med röntgen, och Kornberg tog till ett listigt knep för att kunna avbilda reaktionen medan den pågick: han lät reaktionen ske i en lösning som saknade en av de fyra sorters byggstenar som krävs för uppbyggandet av RNA-strängen, så när kopieringen kom till den saknade byggstenen stannade reaktionen. Vanligtvis är det bara “stela” molekylkomplex som går att avbilda med röntgenkristallografi – att avbilda en pågående reaktion ansågs nästan omöjligt när Kornberg gjorde sina bilder. Bakom bilderna låg ett tiotal års hårt arbete med jästceller och deras transkription.

På Kornbergs forskningsgruppswebbsida finns för övrigt ett foto på Kornberg som ung i Stockholm 1959 – sannolikt då hans far fick Nobelpriset (långt ner på denna sida).

Länkar
pressrelease (Nobel)
populärvetenskaplig information (Nobel)
Kornbergs forskningsgrupps webbsida på Stanford

Andra bloggar om: , , ,

Pingat till intressant.se