Större känslighet för besk smak på hög höjd

En person som snabbt flyttar till en hög höjd blir mer känslig för beskt och surt, och mindre känslig för sött och salt.

Inte nytt, men nytt för mig. Enligt en artikel från International Journal of Biometeorology (år 2000) blir en person som flyttar sig till en plats på hög höjd (här 3500 meter) mer känslig för beskt och surt, och mindre känslig för sött och salt. Hög höjd innebär att kroppen får minskad tillgång på syre. Det sätter igång flera stressreaktioner – bland ökar halten av stresshormonet cortisol i kroppen, och likaså halten av insulin.

Artikeln bygger på en studie av personer som inte kunde känna smaken av fenylthiokarbamid (PTC), ett beskt ämne för vilket känsligheten beror på vilken genvariant man har av en viss receptor. (se Vetenskapsnytt 18/9: Hur bittert brysselkålen och kaffet smakar beror på generna). De flögs upp till hög höjd och fick stanna där i tre veckor.

Ungefär en tredjedel (8/26 st) av de som klassficerades som “non-tasters” av PTC (dvs, som inte kunde känna smaken av PTC förutom i extremt hög koncentration) vid havsnivå blev på hög höjd känsliga nog att känna smaken av ämnet. När de nyblivet känsliga för beskt flyttades tillbaka till havsnivå försvann förmågan att känna smaken av PTC för två av åtta.

Det är alltså inte bara genvarianten för receptorn som spelar in i hur känslig en person är för besk smak, men vad det var som hände i studien är oklart. Forskarnas gissning är att reaktionen på den plötsliga förflyttningen till hög höjs sätter igång ett antal andra reaktioner i kroppen, och att någon av reaktionerna påverkar känsligheten för PTC. Kanske är det en hormonell reaktion; det finns indikationer på att känsligheten för PTC har något slags länk till hormoner.

Ändringarna lär inte vara bestående. Vid längre tid på hög höjd anpassar sig kroppen, så då borde känsligheten för PTC/beskt minska igen. De övriga ändringarna i känslighet (mer för surt, mindre för sött och salt) är resultat som rapporterats från äldre vetenskapliga studier. Förklaringen där är nog lika okänd, iallafall har jag inte hittat något.

Nu undrar jag vad som händer med personer som genomgår höghöjdsträning, som ju borde ge samma effekt. Känner de nån skillnad? Smakar deras mat mer beskt och surt de första dagarna?

Länk
artikeln (International Journal of Biometeorology, pren. krävs)

Andra bloggar om: , , , ,

Pingat till intressant.se

Bloggplock om Nobelprisen

Bloggplock har samlat ihop svenska bloggposter om Nobelprisen. Klar övervikt åt litteraturprishållet (knappast oväntat), men det finns lite om de naturvetenskapliga priserna med. Rolig kommentar från Jenny (Jennys blogg) som gjort RNAi-experiment (metoden/tekniken som Nobelprisbelönades med Kemipriset) för några år sedan, på rundmaskar:


“Kort sammanfattning av mitt resultat: Vi körde fem gener och endast en visade effekt och det som hände var att maskarna sprack!”

Det beskriver egentligen vad som brukar hända inom ganska många olika forskningsområden. Det mesta man gör funkar inte, och när nåt ger effekt händer inte det man förväntar sig…

Andra bloggar om: , ,

Liv på Mars inte omöjligt

Trots att NASA:s bägge Viking-uppdrag inte hittade liv på Mars, är det inte omöjligt att liv ändå finns där. En ny studie har hittat köldtåliga mikrober på jorden. De kan leva och föröka sig även under Mars-liknande förhållanden. Och Viking:s mätmetoder är inte känsliga nog: de missar spår av liv även i vissa miljöer på jorden, säger en annan ny studie.

Liv på Mars? – en kort historik
Idén om liv på Mars uppstod under slutet av 1800-talet när till synes grävda kanaler upptäcktes på planetens yta, och fram till ungefär mitten av 1900-talet spekulerades det rätt vilt i hur sådant liv skulle kunna se ut. Bättre teleskopi vidsade att kanalerna var en illusion, och foton från sonden Mariner 4 (som visade en torr, livlös yta) satte i princip stopp för spekulationerna. När Viking 1 och 2 inte hittade några spår av liv i Mars jord (på slutet av 70-talet) var det spiken i kistan.

När nyheten att spår av fossiliserade mikrober hittats i en Mars-meteorit rapporterades 1996 (i Science), var det väldigt kontroversiellt – och det visade sig också vara felaktigt, en artefakt från avbildningsmetoden, som gick ut på att täcka det som skulle avbildas med guld. Flera upptäckter av organiska ämnen i Mars atmosfär – som skulle kunna vara spår på liv – debatteras fortfarande av forskare, enligt Wikipedia.

Höll Vikings mätmetoder måttet?
Viking letade efter organiska ämnen i Mars jord, genom att hetta upp jordprover till 500 grader Celsius och studera vilka gaser som bildades. Inga klara spår av liv hittades. Men nya tester av Vikings metoder, utförda på prover från extrema miljöer på jorden, visar att metoderna inte hittar liv som faktiskt finns där. Resultatet av testerna publiceras i senaste numret av Proceedings of the National Academy of Sciences. Bland annat kan järn i proverna oxidera organiska ämnen och bryta ner dem till koldioxid. Och Viking hittade koldioxid i sina prover. Således skulle Vikings metoder ha kunnat missa eller feltolka spår av liv på Mars, även om det fanns där. Det är slutsatsen som forskarna bakom de nya testerna drar. Därför säger de att NASA:s nya uppdrag på Mars, planerat till år 2009, bör planeras så att mätningarna blir bättre.

Tåliga bakterier skulle kunna leva på Mars
En annan grupp forskare har testat temperaturgränserna för vad bakterier egentligen klarar, och hittat grupper av bakterier (ursprungligen från sjöar i Antarktis) som lever och frodas ner till temperaturer på -28 grader Celsius. Det är tillräckligt för att bakterierna ska kunna klara sig om de lever under själva ytan på Mars, enligt forskarna (rapporteras i senaste numret av International Journal of Astrobiology, som är från april i år).

Sedan finns det andra problem för potentiellt liv än själva kylan på Mars. Planeterns magnetfält är mycket svagare än jordens, och skyddar därför dåligt mot kosmisk strålning. Inte finns det mycket till atmosfär på Mars, heller, vilket gör att mängden UV-strålning som kommer in är högre än på jorden (en gång i tiden lär Mars faktiskt ha haft en atmosfär som skyddade mot UV-strålning). Frågan är om de köldtåliga bakterierna klarar även detta? Jag antar att det blir bättre längre ner under ytan, men hur långt?

Skulle det finnas liv på Mars först nån kilometer eller två under ytan lär det ta oss ett bra tag att faktiskt hitta det…

Länkar
ScienceNow
National Geographic News
artikel i PNAS (Open access, dvs fritt tillgängligt)
artikel i International Journal of Astrobiology (kräver pren.)
wikipedia om “Life on mars”

Andra bloggar om: , , , ,

Pingat till intressant.se