Parasitväxten som luktar sig till sina offer

Parasitväxten snärja kan lukta sig till sitt favoritoffer – tomatplantor. Men vete gillar den däremot inte.

Luktsinne är inte något som normalt förknippas med växter. Men snärjan, en parasitväxt som helt livnär sig på sin värd, kan faktiskt använda luftburna ämnen som dess favoritvärd avger för att känna av vart den bör rikta sina rötter. Det har en forskargrupp från universistet Penn State visat. Studien publiceras i senaste Science.

Forskarna odlade snärja (Cuscuta pentagona) i närheten av tomatplantor, och kunde se att snärjan ett tag efter att den grott började växa i riktning mot tomatplantorna. De utvann också luktämnen från tomatplantorna, och kunde se att snärjan växte i riktning mot luktämnena. Det är tidigare känt att insekter kan söka upp plantor baserat på lukt, men detta är det första dokumenterade exemplet av en växt som gör samma sak.

Snärjan var däremot inte lika förtjust i vete, vilket verkar bero på att vete ger ifrån sig ett ämne som snärjan vill undvika. Det skulle kunna vara ett möjligt sätt att bekämpa snärja. Växtparasiten verkar inte vara ett stort problem i Sverige, men i USA finns den på topp 10-listan över skadliga ogräs.

Länkar

New York Times
Science “News of the week” (pren. krävs)
artikeln (Science, pren. krävs)

Andra bloggar om: , , ,

Pingat till intressant.se

Nobelpriset i fysik 2006

Bakgrundsstrålningen i rymden ser ut som strålningen från en svart kropp men är lite ojämn – den upptäckten har gett John Mather och George Smoot årets Nobelpris i fysik

Gårdagens medicinpris kom oväntat tidigt – bara åtta år efter upptäckten – men dagens fysikpris var mer väntat. Såväl DN:s Karin Bojs som Vetenskapsradions Camilla Widebäck prickade in Mather och Smoot i sina spekulationer om vem som skulle få fysikpriset.

Mätningarna som låg till grund för upptäckten utfördes med NASAs Cobe-satellit (Cosmic Background Explorer), som sköts upp i november 1989. Det var ett jätteprojekt med över 1000 forskare. John Mather hade huvudansvaret för själva projektet och ansvarade för experiment som visade att rymdens bakgrundsstrålning ser ut som strålningen för en svartkropp. George Smoot hade huvudansvaret för mätningarna av temperaturvariationerna i bakgrundsstrålningen. Att bakgrundsstrålningen hade ett perfekt svartkroppsspektrum bekräftades efter bara nio minuters observationer. Resultaten från mätningarna av variationen i strålningens temperatur – som är en rest från universums tidigaste historia – meddelades i april 1992.

Mather och Smoot är 60 respektive 61 år gamla, och har varsin doktorsexamen i fysik. Mather är forskare i astrofysik vid NASA Goddard Space Flight Center, och Smoot är Professor i fysik vid University of California, Berkeley.

Bakgrundsstrålningen i rymden är betydligt äldre än den äldsta galaxen. Strålningen anses vara en rest från ögonblicket efter Big Bang, när universum var en 3000 grader het “glödande kropp”. Idag har strålningen från den tiden kallnat till bara 2.7 grader över den absoluta nollpunkten, men den är inte exakt lika varm överallt. Det innebär att forskare som är intresserade av universums tidigaste historia kan studera mönstret som bakgrundsstrålningen har för att få veta mer.

Bakgrundsstrålningen har formen av strålningen från en perfekt svart kropp. Det innebär att fördelningen mellan strålning av olika temperatur bara beror på temperaturen. Namnet “svartkropp” kommer från det faktum att ett objekt som sänder ut värmestrålning på det här viset ser svart ut vid lägre temperaturer.

Bild: bakgrundsstrålningens variationer, från COBE-satelliten (från NASAs COBE-sida, här)

Länkar
nyhetsrelease (Nobel)
COBE-projektet (NASA)
John Mathers NASA-webbsida
George Smoots webbsida vid Berkeley, och hans forskningsgrupps webbsida
Engelska Wikipedia om COBE och om svarta kroppar

Andra bloggar om: , , , ,

Pingat till intressant.se

Matematik och musik i skön förening

Matematik och musik har många kopplingar till varandra. Till exempel går det utmärkt att göra opera av matematik(historia) – det har min kompis Jonas gjort ihop med sin kusin Kimmo. Jonas, som är mattedoktorand på KTH, har komponerat musiken. Kimmo, som är matteprofessor på Mälardalens Högskola, har skrivit librettot. Resultatet, den 30 minuter långa kammaroperan “Krypto CEG”, kan avlyssnas på Kungl. Vetenskapsakademien imorgon onsdag kl 18.

Vad handlar det om?
Den svenske matematikern Arne Beurling och hans kryptoknäckande under andra världskriget.

Men jag kan ingen kryptomatte – hur ska jag fatta vad det går ut på?
Det hela inleds med en halvtimmes föreläsning om musik och matematik, av Kimmo. Och sedan visar de hur Beurling gjorde på en projektionsskärm under operans gång.

Men, jag trodde att det bara var gamla döda gubbar som skrev opera?
Inte då. Jonas och Kimmo är varken gamla, döda eller tråkiga. Dessutom har de skrivit operor ihop förut: Kurfursten (som handlar om en maktgalen spärrvakt) och Koppen (en kortopera efter Povel Ramels skräcknovell med samma namn).

Jaha, då går jag väl dit och lyssnar – eftersom du envisas så. Men var är det?

Vetenskapsakademiens lokaler ligger vid Universitetet nära Naturhistoriska Riksmuséet. Tunnelbana (röd linje) eller buss 40 till Universitetet. Karta (och bilvägbeskrivning) finns här.

Andra bloggar om: , ,