"Embryovänliga" stamceller – forskningfusk eller vinklad rapportering?

Stamcellsforskaren Robert Lanza rapporterade den 23/8, i Nature:s förskottspublicering på nätet, att hans företag Advanced Cell Technologies tagit fram en metod att framställa stamceller utan att förstöra embryon, genom att ta en enda cell från varje embryo. I Nature:s podcast säger Lanza “What we have done, for the first time is to actually create human embryonic stem cells, without destroying the embryo itself.” Den första pressreleasen från Nature lär också ha implicerat att embryona som användes i försöket inte förstördes. I själva verket användes i stort sett alla celler från varje embryo.

SvD går så långt att de kallar det hela för “forskningsfusk”. Det tycker jag är oseriöst gjort, och inte blir det bättre av att SR:s Vetenskapsradion hoppar på exakt samma vinkel, citerar SvD och basunerar ut “Stamcellsfusk – igen”. Det intressanta är att det finns flera felaktigheter och tveksamheter i SvD:s rapportering om felaktigheterna i Nature-artikeln:

“Forskarna använde 16 embryon för att ta fram stamcellerna, en enda cell från varje embryo enligt rapporten.” Fel. Det står inte någonstans i rapporten att de tog en cell från varje embryo – det står att metoden kan användas genom att man tar en cell från varje embryo (“Here we report a series of ten separate experiments demonstrating that hES cells can be derived from single blastomeres”). Däremot är det oklart vid en snabb genomläsning hur många celler som faktiskt togs fram, och att flera celler togs från varje embryo – men det beror sannolikt mycket på att artikeln är skriven på fackspråk och inte för att i första hand vara läsbar av personer utanför fältet. Man behöver gå till extramaterialets tabell för att det ska bli riktigt tydligt hur många celler som togs från varje embryo.

“Det stora etiska framsteget skulle vara att embryona överlevde. Sanningen är att samtliga 16 embryon är förstörda och inte finns kvar.” Jag ska inte gå så långt som att säga att detta är direkt felaktigt, men det stora etiska framsteget skulle vara att det fanns en metod som kunde användas för att ta fram stamceller utan att embryon förstördes. Det står inte någonstans i rapporten att embryona överlevde.

Däremot fanns det felaktigheter i den första versionen av pressreleasen, som skrevs av Nature. Och ett av Lanzas uttalanden i podcasten – en podcastintervju som redigerats av Nature – får det att framstå som om embryona överlevde (se hela intervjun i text).

“What we have done, for the first time is to actually create human embryonic stem cells, without destroying the embryo itself.”

Men att anklaga någon för forskningsfusk baserat på en redigerad intervju och en nyhetsrelease som personen varken författat eller godkänt på förhand (Lanza påstår åtminstone enligt flera källor att han inte sett releasen innan den släpptes)- är inte det väl magstarkt?

SvD nämner också att Nature i veckan som gick haft en nyhetsartikel som tar upp kritiken mot Nature:s rapportering av resultaten. Tyvärr verkar ingen på SvD ha läst hela artikeln, eftersom det där klart och tydligt står att det inte är något fel på det vetenskapliga innehållet i Lanza:s artikel:

“No one is suggesting that Lanza’s paper is in any way scientifically incorrect, but many in the field have objected, like Schöler, to its overall packaging.”

“The paper itself, however, shows only proof of principle that a human embryonic stem-cell line can be created from a single cell, or blastomere, from a very early embryo comprising 8–10 cells. None of the embryos used survived. The Nature paper’s details and Supplementary Information made clear that all the embryos were broken up, stating that 91 cells were used from 16 embryos.”

Problemet är att många som skrev om forskningsresultatet inte verkar ha läst hela artikeln noggrant. Eller kanske inte förstått den. Och att vinkeln i pressreleasen och podcastintervjun antagligen var betydligt mer lockande.

Det kan också vara värt att tänka på att Natures nyheter släpps under embargo till journalister – och när embargot går ut är journalistens artikel så gott som alltid redan färdigskriven och inlämnad. Att Nature korrigerar sin nyhetsrelease i efterhand har därmed kanske inte så stor genomslagskraft som man skulle kunna tro.

Om det är någon som är skyldig till något här, så är det snarare Nature som har vinklat resultaten alldeles för hårt – och journalisterna som accepterat vinkeln utan att kolla upp detaljerna.

Och det är för mig obegripligt att SvD och Vetenskapsradion anklagar någon för forskningsfusk utan att ha ordentligt på fötterna först.

UPPDATERAT kl 14:03. Oh joy. TT har skrivit en nyhetsrelease utifrån SvD:s text – den finns i gårdagens Göteborgsposten, Corren, Sydsvenskan, SVT, Västerbottenskuriren, Norrköpings Tidningar, Uppsala Nya Tidningmed flera. Suck.

UPDATERAT kl 14:33 Nu menar jag alltså inte att Lanza är helt oskyldig till att ha vinklat sina resultat i medierna – bara att själva forskningsrapporten faktiskt är korrekt tvärtemot vad SvD påstår. (Det finns en rätt intressant transkription av en intervju i “Online Newshour” där reportern påpekar i klartext att de embryon som Lanzas grupp använde förstördes i processen. Lanza verkar inte gilla den vinkeln alls)

Länkar
SvD 10/9: “Utspel om stamceller felaktigt”.
Vetenskapsradion 11/9: “Stamcellsfusk – igen”
Nature Podcast-intervjun med Lanza (i text)
Nature:s korrektion till podcastintervjun (5/9)
Originalartikeln i Nature (24/8, pren. krävs)
Nyhets/kommentarartikeln om kritiken i Nature (7/9, pren. krävs)

Andra bloggar om: , , , ,

Pingat till intressant.se

3 thoughts on “"Embryovänliga" stamceller – forskningfusk eller vinklad rapportering?

  1. Hej Maria !Kort fråga. Är det det SvD du är mest kritiskt till gällande presentation av senaste nytt inom vetenskapen ? Har inte hunnit läsa alla dina inlägg och tänkte att det går fortare att fråga dig direkt om DN:s rapportering är bättre underbyggd.MvhÅsa

  2. Åsa: Generellt tycker jag att såväl SvD som DN gör ett bra jobb. Men jag vill börja med en disclaimer: jag har vikarierat på DN sju veckor i somras och även skrivit ett par frilansartiklar för dem sedan dess. Dessutom prenumererar jag på DN men inte på SvD. Jag vill tro att det inte spelar någon roll i mina omdömen, men det är bra om du känner till det.Det finns en handfull saker som jag retar mig på om de förekommer i vetenskapsrapportering: om det är uppenbart att journalisten som skriver inte har läst forskningsartikeln utan bara nyhetsreleasen, om vinkeln är alltför missvisande i jämförelse med vad som verkligen gjorts/bevisats/hittats, och om nyheten helt enkelt verkar vara fel (och granskningen är dåligt gjord).Egentligen är det vid tre tillfällen jag specifikt kritiserat SvD: när de skrev om p-piller och ändringar i luktkänslighet (Augusti 2005, och då var det inte fokus för det jag skrev om), den här artikeln om \”forskningsfusk\” och stamceller och artikeln om majsen MON863 (14 mars i år). Vissa skulle säkert också se mitt svar på Susanna Baltscheffskys kolumn om vetenskapsbloggar som kritik, men där handlade det främst om att rätta det hon skrivit om mig som jag ansåg fel (inte om kritik av SvD). Summerat blir det ungefär ett rejält \”olycksfall i arbetet\” per år för SvD, vilket jag faktiskt inte tycker är så farligt (iallafall nu när jag själv har provat på att arbeta som vetenskapsjournalist). DN har publicerat några TT-grejer som jag tyckt varit helt vansinniga under samma tid, men då gjorde resten av tidningsvärlden det också. Det jag mest retat mig på från deras sida (DN:s) var den okritiska kort-artikeln om \”allergifria\” katter (av orsaker som jag beskriver här).Sammantaget tycker jag SvD spricker i sin kvalitetskontroll marginellt mer ofta än vad DN gör. Men det är en subjektiv bedöming, och hur mycket den färgas av att DN varit \”min\” tidning i många år är svårt för mig att säga.

Leave a Reply