Reaktioner på Plutos icke-planet-status

Reaktionerna på Plutos nedgradering till dvärgplanet har varit många och varierande (engelska Wikipedias diskussionssida för Plutoartikeln är till exempel rätt intressant att läsa just nu).

Lite kul är det att så pass många diskussioner verkar utmynna i tävlingar att hitta på nya minnesramsor för att komma ihåg planeternas namn (originalet verkar ha varit “My Very Educated Mother Just Served Us Nine Pizzas”, eller varianter av det). Slashdots diskussionstråd har bland annat juvelerna “Many Very Educated Men Just Screwed Up Nine Planets” och “Many Very Educated Men Just Said “No Pluto””. Och kottke.org höll en tävling i minnesramsor, som vanns av “My! Very educated morons just screwed up numerous planetariums”. Fast jag gillar nästan “Many Very Earnest Men Just Snubbed Unfortunate Ninth Planet” bättre – även om de båda fortfarande innehåller P för Pluto. Den enda svenska motsvarigheten jag hittat är “Mor vattnar jorden medan jag sätter ut nya plantor”. Men jag kan inte minnas att jag nånsin stötte på den i skolan… och nog måste det gå att komma på en roligare ramsa än så?

Proteströrelsen
är också rätt kreativ. Worth1000 har en rolig Photoshop-tävling på temat rädda Pluto (jag gillar speciellt “Start calling Pluto an asteroid… and it starts acting like one”).

En faktor i den utbredda besvikelsen är nog att Pluto hittills har varit “den amerikanska planeten” – den enda planeten som upptäckts av en amerikan. Andra har mer personliga orsaker – det är kanske inte så konstigt att Alan Stern, som leder NASAs uppdrag New Horizons (första rymdsonden till Pluto) är besviken. Enligt BBC kallar han beslutet “pinsamt”. Men det verkar åtminstone delvis baseras på att han tycker att kriterierna är dåliga – det tredje villkoret, att en planet måste vara stor nog att ha rensat området omrking sig, är väl inte precis ett under av entydighet.

Steinn Sigurðsson på bloggen Dynamics of Cats förklarar rätt bra vad problemet med villkoret är: Flera av planeterna i vårt solsystem har inte rensat sina banor (Pluto korsar ju Neptunus bana, till exempel – är då Neptunus bana verkligen rensad?). Och “rensningen” är dessutom tidsberoende, och inte alltid planetens förtjänst (Merkurius bana är väldigt ren, men det beror antagligen mycket på solen).

Men eftersom IAUs omröstning till stor del färgades av att den ursprungliga föreslagna definitionen på sikt skulle kunna ge väldigt många planeter i vårt solsystem (det finns många tänkbara kandidater i Kuiperbältet) får man väl se det tredje kriteriet från den synvinkeln, och hoppas att de ändrar det till något mer entydigt så småningom. Ett solsystem med uppemot femtio planeter – en lista som dessutom ändras varje år – vore trots allt betydligt mer svårhanterligt. Tänk bara på skolböckerna…

Länkar
Engelska Wikipedia: 2006 redefinition of planet
New Scientist: New planet definition sparks furore

Andra bloggar om: ,

Tillbaka!

Det har varit sju väldigt intressanta veckor på DN, men jag är glad att vara tillbaka och blogga igen. Trots att det är slut på dröm-fluff-tillvaron med att få veta tre dar i förväg vad som kommer stå i Nature och Science, gratis bildmaterial inkluderat…

Det roligaste, men också läskigaste, med att vara på DN var att massor av folk läste det jag skrev. När jag av misstag skrev att Titan var måne till Uranus, inte Saturnus som det borde ha stått, fick jag inom loppet av en timme fem mail som påpekade att jag hade fel (det sista från en person som var vänlig nog att faktiskt påpeka att Uranus måne hette Titania, vilket gjorde att jag fattade varifrån felet kom). Pinsamt, men åtminstone snabbt åtgärdat eftersom artikeln bara låg på nätet. Å andra sidan, när jag skrev om de miljöfarliga singlarna hamnade den nyheten överallt (Dagens industri, expressen, tv4, yle, svt och ett antal bloggar och forum). Fast det hade jag ingen aning om förrän nån vecka senare när en bekant nämnde att han hade läst om de miljöfarliga singlarna i DI och hört om det på nyheterna… jag märkte mest att jag fick en drös med mail från ilskna singlar som kände sig orättvist attackerade.

Värre var det när jag skulle vara pedagogisk och räkna om kubikkilometer bortsmält Grönlandsis till ton och råkade räkna kvadrat istället för kub, med resultatet att det blev miljoner ton istället för miljarder. I tryck, i papperstidningen. Trots att jag kontrollräknade tre gånger. Ouch.

Det var intressant att lära sig skriva nyhetstexter – det viktiga först, och ingressen är det viktigaste av allt att få rätt – istället för det linjära “A leder till B leder till C” som jag brukat använda mig av. Och att inse precis hur många olika variabler som avgör om en vetenskapsnyhet hamnar i tidningen, och hur lång texten blir (tillgängligt utrymme, andra planerade artiklar, nyheter som försvinner eller tillkommer i sista minuten, om man lyckas övertyga redaktionssekreteraren om att nyheten är relevant…).

Det som tog längst tid var nog att inse värdet av att alltid, alltid ringa upp en expert och få kommentarer. Kanske delvis för att varenda människa som jag ville ha tag på var på semester. Förutom amerikanerna, som istället kom in till sitt jobb ungefär när jag började runda av för dagen. Men efter några veckor övergick det från att vara jobbigt till kul – bland annat för att det är väldigt givande att prata med personer som är engagerade i det de gör och gillar att berätta om det, och de flesta forskare och andra experter jag pratade med var just det. Det kommer jag sakna.

Och till viss del kommer jag nog sakna segerkänslan som infinner sig när man lyckas – på exakt 25 centimeter, eller 900 tecken, eller vad den önskade textlängden nu är – beskriva ett krångligt ämne på ett bra sätt med ett bra flyt och ser det i tidningen morgonen därpå.

Det har hänt några coola saker i sommar som jag hade velat blogga om. Svante Pääbo:s neandertalgensekvenseringsprojekt och Plutos nedgradering till dvärgplanet, till exempel. Men mycket av det fick jag ju faktiskt skriva om i tidningen istället. Nu hoppas jag på en riktigt intressant nyhetshöst så att jag får mycket att blogga om 🙂

Så, från och med nu är det tillbaka till cirka 4 poster i veckan.