Bananen tappar sina (genetiska) rötter

Indiens traditionella såväl som vilda banansorter försvinner i alarmerande takt, enligt FAO (Food and Agriculture Organisation). De hotade banansorterna tros bära på gener som ger motståndskraft mot diverse olika sjukdomar som kan slå ut den “vanliga” bananen.

Bananer är världens mest exporterade frukt, och den fjärde viktigaste matgrödan efter ris, vete och majs. En stor del av världens konsumerade bananer är av samma typ: söta och gula bananer av sorten Cavendish. Indien är världens främsta exportör av bananer: under ett år produceras 73 miljoner ton bananer i världen, och Indien står för en femtedel av dessa. Men Cavendishbananen, liksom många andra vanliga odlade grödor, är sårbar för ett flertal olika sjukdomar och parasiter – bland annat infektion från den svarta sigatokasvampen. Det anses mest vara en tidsfråga innan någon form av “bananepidemi” i princip slår ut den sorts bananer som odlas idag. Den bästa lösningen är att utveckla en hybridart (en korsning mellan dagens Cavendish och någon mer motståndskraftig, antagligen vild, sort), men dagens moderna bananer har inga frön och måste förökas genom sticklingar vilket gör korsningsarbetet krångligt och tidsödande. Och nu försvinner dessutom de vilda arterna snabbt – i Indien finns bara en enda känd planta kvar av en sort som har känd genetisk motståndskraft mot sigatokasvampen. Den står i Kolkatas (Calcuttas) botaniska trädgård.

För några år sedan, efter en liknande larmapport, gick det rykten om att bananen kommer försvinna inom tio år (FAO:s kommentar till den ryktesomgången finns här). Nu liksom då är det inte riktigt sant, för det finns många olika sorters bananer förutom den vi brukar hitta i affären: men att just sorten vi är vana vid kan vara försvunnen inom ett årtionde är inte orimligt. Samma sak hände på 50-talet, när den då dominerande sorten Gros Michel slogs ut av Panamasjukan och Cavendish, som var resistant mot sjukan, introducerades. Bananens räddning kan visa sig vara de många småskaliga bananodlare världen runt som odlar andra sorter än Cavendish, och håller de sorterna vid liv. Men de odlade sorterna räcker sannolikt inte till för att täcka in behovet av olika typer av motståndskraft, och om många vilda banansorter försvinner är det inte säkert att man kan göra om samma utbytestrick alltför många gånger till – det kommer helt enkelt inte gå att hitta några nya, resistanta sorter. Problemet är inte unikt för bananer: många av världens stora grödor vilar på en smal genetisk bas medan deras vilda förfäder dör ut.

Säkert är det dock så, att det inte bara är Indien som har problem med försvinnande banansorter. Orsakerna, bland annat urbanisering och skogsskövling, finns på många ställen i världen. FAO vill se en kartläggning av världens vilda banansorter, insatser för att bevara de vilda sorter som fortfarande existerar och ökad inblandning av vilda sorter i arbetet med att ta fram hybridarter. Dessutom vore det väl inte helt dumt om några av världens stora bananproducenter såg till att odla andra sorter än den dominerande, även i större skala…

Länkar
New Scientist
nyhetsrelease från FAO
notis i Indiska Economic Times
artikel från MSNBC

One thought on “Bananen tappar sina (genetiska) rötter

Leave a Reply