Hipp hipp hurra!

Idag är det på pricken ett år sedan första (och andra, och tredje) posten på Vetenskapsnytt. Nåt slags födelsedag, alltså* – eller bloggelsedag som jag har sett vissa kalla det.

På det hela taget har det faktiskt varit mycket roligare än vad jag trodde det skulle bli. Inte så att jag trodde att det skulle vara tråkigt direkt, men jag hade inte så välformulerade förväntningar till att börja med…

Och en del roliga minnen har det blivit med. Jag har suttit och bloggat i minst fem länder under året – en allmän konferensdatasal i Barcelona, ett forskargästhem i Heidelberg, ett gigantiskt internetcafé i New York, ett gråbrunt men luftkonditionerat studentrum i Madison och en urgammal hotelldator med Windows 98 helt på polska i Ustrón… fast mest av allt i Sverige. Det har blivit rätt många “oh shit, klockan är redan över elva jag borde sova nu men jag ska bara skriva färdigt”-kvällar. Och några enstaka “vad häftigt, om jag äter en macka till lunch framför datorn kan jag nog blogga om det här samtidigt” (rekommenderas inte, egentligen).

Och sedan jag skaffade en besöksräknare har jag kunnat konstatera att folk googlar på de konstigaste saker… och kommer till min blogg. Men det är nog ett universellt fenomen 🙂

Bilden är en helt orelaterad tårta av egen tillverkning

*innebär det att man får önska sig presenter? I så fall vill jag få fler frågor…

"Bästa filmmusik: 3 minuters tystnad för det imaginära talet i"

Nature News firar Oscar 2006 genom att ge bedömningar och “awards” till några filmer de sett under året, från en vetenskaplig synvinkel. Vissa awards är riktigt roliga, som den för bästa filmmusik: 3 minuters tystnad för det imaginära talet i (egentligen “best song on a mathematical topic”. Men ändå).

Att gilla film och samtidigt ha en hyfsad allmänbildning i fysik (eller nån annan naturvetenskap för den delen) kan vara en komplicerad historia. Många i övrigt ganska bra filmupplevelser stupar på det instinktiva “Men… hur 17 kunde det DÄR hända, det är ju helt orimligt”. Å andra sidan bjuder det emellanåt på ett och annat riktigt gapskratt också, om än på filmmakarnas bekostnad…

Nature News verkar iallafall ha begripit det ambivalenta förhållande som rätt många forskare och ingenjörer med flera har till film med tveksamma vetenskapliga inslag, och har ett antal minirecensioner och “awards” på sin webbsida. Snälla som de är har de mest valt ganska bra filmer, det finns nog betydligt mer sågningsvärda saker där ute. Det är bara en film, “What the Bleep Do We Know?”, som sågas rätt hårt…

Här är listan med awards (namnen är direktlänkar till recensionerna):
* The Constant Gardener: Scariest depiction of abuse of power by a drug company.
* Grizzly Man: Best cautionary tale for backpacking animal-lovers.
* The Hitchhiker’s Gudie to the Galaxy: Noblest attempt to make statistics fun.
* The Island: Scariest representation of cloning.
* King Kong: The most spectacular dispatch of a dinosaur by a mammal. Eat that, Jurassic Park.
* Proof: Best song on a mathematical topic (three minutes of silence for the imaginary number ‘i’)
* Wallace & Gromit: Best mad scientist of the year.
* War of the Worlds: Most realistic death of an alien.
* What the Bleep Do We Know?: Biggest quantum leap in the application of quantum physics