Planetkriget

Var Ortiz och hans kollegers upptäckt av “den tionde planeten” för knappt två månader sedan i själva verket ett fall av forskningsfusk?

Den 27/7 i år meddelade en grupp spanska astronomer, ledda av Jose-Luis Ortiz från Instituto de Astrofisica de Andalucia (IAA) i Spanien, att de funnit ett objekt i Kuiperbältet, möjligen stort nog att vara en planet. (Objektet fick den temporära beteckningen 2003 EL61.) Då visade det sig att en grupp amerikanska astronomer, ledda av Mike Brown, redan hade upptäckt objektet men inte utannonserat det, utan planerade att göra det på en konferens i början av september. De kunde åtminstone, som nåt slags tröstpris, bidra med upplysningen att 2003 EL61 också hade en måne.

Så långt såg det ut som ett klassiskt fall av otur. Kort därefter visade det sig dock att det teleskop, SMARTS, som den amerikanska gruppen använde loggade all användning och att data om när teleskopet var riktat var tillgängligt via internet om man kunde gissa sidadresserna (som genererades enligt ett visst system) – något som de inte visste om. I IP-loggen för dessa teleskopdata kan man se att någon på en dator med IP-nummer från IAA varit inne på flera sidor som innehåller observationsnamnet på objektet, K40506A, och data om var den befunnit sig olika dagar (kännedom om flera positioner krävs för att kunna beräkna banan). Några timmar därefter skickas ett email från en dator med exakt samma IP-adress där Ortiz kollega Santos-Sanz tillkännager deras upptäckt av EL61. Nästa dag är återigen någon med en dator från IAA (med en annan IP-adress) inne i teleskoploggen och studerar ytterligare data om K40506A. Efter det, på samma dag använder gruppen ett litet teleskop på Mallorca för att studera EL61/K40506A och skickar sedan ett nytt mail, från en dator med exakt samma IP-adress.

Ingen gång under den här processen nämner Ortiz och hans kolleger något om att någon har varit inne och studerat SMARTS-loggen. Ortiz har inte kommenterat förekomsten av IP-numren i SMARTS-loggen. Däremot har han kritiserat Mike Brown för att “hålla existensen av objektet [EL61] gömt”. Ledaren för IAA-institutet, Jose Carlos del Toro Iniesta, har lovat att undersöka anklagelserna.

Ja, vad ska man säga? Det ser inte bra ut.

Mike Brown skriver på sin hemsida att han är förbluffad över att så många på internet verkar ha åsikten att eftersom han har hållit existensen av EL61/K40506A hemligt så länge, får han helt enkelt skylla sig själv. Nu kan jag inte tala för “internet” (eller människorna på det) i sin helhet, men studerar man debatten på slashdot verkar det nog vara ett rätt vanligt argument. Jag antar att åsikten grundar sig i en brist på kunskap om vetenskapligt tillvägagångssätt – man brukar anses förpliktigad att först verifiera att man verkligen sett vad man sett och ha gott om data för att stödja det. Sedan meddelar man sina kollegor sitt resultat antingen genom en artikel i en vetenskaplig tidskrift eller på en konferens – så att andra experter inom området får möjlighet att granska ens resultat (vilket sker innan publikation). Och enligt hederskoden ska man alltid meddela om man använt någon annans resultat – och definitivt inte hävda som sin egen en upptäckt man vet att någon annan redan gjort. Orsaken är naturligtvis att vetenskapliga resultat ska vara så tillförlitliga som det bara går, och hederskoden gör att man kan samarbeta på ett helt annat sätt än vad som annars skulle vara möjligt. (Tänk dig det kaos som skulle uppstå om man inte tillämpade metoden på till exempel misstänkta cancerrisker – det skulle publiceras drivor av nya larm varav de flesta skulle vara falska. Men rättelserna skulle antagligen drunkna i bruset av nya larm.)

Det ska bli intressant att se utkomsten av det här. Tyvärr är det väl för mycket att hoppas på att någon ska ta tillfället i akt att sprida information om vad ett vetenskapligt förhållningssätt innebär.

Tack till Rikard för tipset!

Länkar
New York Times: One Find, Two Astronomers: An Ethical Brawl
Mike Browns “tidslinje” över händelserna kring 2003 EL61
Vetenskapsnytt (31/7): “En planet till, fast fortfarande bara tio planeter totalt”

2 thoughts on “Planetkriget

  1. Hmm, det går säkert att ta reda på (men det är hur som helst ett bra exempel på när man borde haft en solidare grund att stå på). Det finns en låååång tidslinje över vad som hände när i \”akrylamidhärvan\” på livsmedelsverket. Rätt fascinerande läsning…

Leave a Reply