Hjärnan och (a)musikaliteten

Medfödd amusi, tondövhet, finns hos ungefär 1 på 25 personer. Liknande symtom kan också vara en följd av skador på vissa områden av hjärnan. Ett kanadensiskt/norskt forskarteam har studerat hjärnaktiviteten hos tondöva försökspersoner jämfört med normala försökspersoner.

Termen “tondöv” är något missledande, eftersom det inte egentligen har med dövhet att göra. Personer med amusi kan höra skillnaden på större tonintervall men inte på små intervall (som en halvton), något som även en otränad person vanligtvis klarar utan problem. Var defekten i tonhöjdskänslighet sitter har tidigare inte varit känt. Den kanadensisk-norska studien pekar nu på att ett område (kallat N2-P3) i höger hjärnhalva är inblandat, och att tondövhet sitter förhållandevis sent i händelsekedjan – det är varken öronen eller ljudcortex det är fel på. Studien publiceras i Annals of Neurology, online idag. Man vet inte exakt hur ärftligt tondövhet är, även om tvillingstudier indikerat att det bör finnas ett ganska starkt ärftlighetsinslag. Förhoppningsvis kommer kännedomen om var i hjärnan skillnaden sitter göra framtida studier lättare.

En annan studie som också publiceras idag (i Nature) studerar tonhöjdskänsliga nervceller (jodå, det finns sådana) hos marmosetter. Organisationen av primära och sekundära ljudcortex , de tidiga ljudbehandlingsorådena i hjärnan, verkar vara liknande för alla primater. Studien fann mycket riktigt tonhöjdskänsliga nervceller hos marmosetter (en apart) i det område som motsvarar människans, och att tonhöjdskänslighet inte sitter i ljudcortex (utan senare). Detta stämmer bra med tondövhetsstudien.

Länkar
Annals of neurology (amusi)
Science Daily (amusi)
Nature (tonhöjdskänsliga celler)