P-piller påverkar kvinnors luktsinne

Kvinnor som använder P-piller får ökad känslighet för matrelaterade/miljörelaterade lukter och minskad känslighet för sociala lukter, enligt en studie från Uppsala Universitet. Fertila kvinnor får däremot ökad känslighet för sociala lukter. Eftersom kroppens hormonprofil hos p-pilleranvändare är mest lik den tidiga delen av en graviditet, bör resultaten för gravida kvinnor likna dem för p-pilleranvändare.

Bakom studien står två Uppsalaforskare från institutionen för psykologi, Johan Lundström och Mats J Olsson, och deras amerikanska kollega Martha K. McClintock. Matlukt/miljölukt representerades av PEA (rosendoft) och social lukt av androstadienone, ett ämne från manssvett. Androstadienone har tidigare omnämnts som ett möjligt feromon. (Mer om androstadienone från Vetenskapsnytt (15/5): Möjligt manligt feromon attraherar både heterosexuella kvinnor och homosexuella män)

Det är sedan tidigare känt att kvinnor blir känsligare för lukt under graviditetens första fas. Orsaken tros vara att det då är extra viktigt att undvika skadliga ämnen och att hitta bra näringsrik föda.

I artikeln (studien kommer publiceras i tidskriften Biological Psychology) motiveras valet av “ros” med att de flesta av växtens delar används i mat och att ros innehåller näringsämnen som vitamin A och C. Jag tycker nog ändå att det är tveksamt att kategorisera lukten “ros” som “mat”, de flesta kvinnor (deltagarna är till stor del svenskor, får man väl anta, eftersom studien är svensk) har knappast kommit i kontakt med den (eller tillräckligt liknande dofter) i matsammanhang och skulle därmed inte klassificera den som “mat” baserat på erfarenhet. Den möjlighet som kvarstår är att kategoriseringen av lukten som “mat” skulle vara medfödd, och det undrar jag om det finns stöd för. Inte kan man väl heller lukta sig till vitaminerna? Sannolikt baseras valet mer på behovet att finna en lukt som inte också aktiverar det trigeminala systemet (som de flesta luktämnen gör). Men i så fall undrar jag varför de inte valde vanilj, som är ett välkänt icke-trigeminalt luktämne och som borde väcka starkare matassociationer hos de flesta. Kanske för att lukten skulle representera omgivning snarare än specifikt “mat” (och att formuleringen “näringsämnen” sedan blivit förvanskad till “mat” redan i nyhetsreleasen?).

Däremot är det intressant att reaktionen på “social lukt” ändras av hormonell status.

Länkar
Uppsala Universitets pressmeddelande
SvD
Biological Psychology (article in press, kräver prenumeration)

EDIT: 25/8 kl 08.00 Insåg igår att jag varit dålig med att hålla isär källorna på en punkt. Nyhetsreleasen och SvD talar om “matlukt”, men i studien skriver man bara “environmental odor”, omgivande lukt, som är betydligt mer allmängiltigt. Och då är ju valet av rosendoft inte lika konstigt (även om resonemanget att man kan känna näringsinnehållet på lukten låter tveksamt). Det jag vill framhålla är alltså att rapporteringen av resultaten som “ökad känslighet för matlukt” inte så bra representerar det som gjordes (enligt min förståelse av studien som den beskrivs i Biological Psychology). Jag har ändrat texten ovan en smula för att den bättre ska avspegla detta.

Hormoner och behandling mot cancer

Två intressanta rapporter om hormoner och cancerbehandling publiceras i dagarna i PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences). I det ena fallet gäller det GHRH (growth hormone releasing hormone, på svenska tillväxthormonsfrisättande hormon) och i det andra fallet LHRF (luteinizing hormone-releasing factor, luteiniserande hormon-frisättande faktor).

GHRH
GHRH reglerar produktion och frisättande av tillväxthormon (i hypofysen). Det finns också i många sorters tumörer och har föreslagits vara en tumörtillväxtsfaktor. Antagonister mot GHRH (ämnen som minskar aktiviteten hos GHRH) har visat sig minska tillväxten hos tumörer. Många tumörer har speciella varianter av GHRH-receptorer som inte är identiska med de som finns i frisk vävnad. Den aktuella studien har visat att en GHRH-antagonist (JV-1-42) kan passera blod-hjärnbarriären och att den binder effektivt till de GHRH-receptorer som finns i tumörer. Detta gör det möjligt att behandla hjärntumörer med ämnet. Den tänkta tillämpningen är behandling av glioblastom, en vanlig typ av hjärntumör. Idag är den vanligaste metoden att ta bort glioblastom på kirurgisk väg, vilket (naturligtvis) är krångligt och riskfyllt.

Studien publicerades 23:e augusti i PNAS Early Edition.
Hela artikeln (kräver prenumeration)
Sammanfattning (fritt tillgänglig)
Medical News Today

LHRF
LHRF misstänks vara en tumörtillväxtfaktor eftersom många tumörer producerar stora mängder receptorer för det. Framför allt gäller det bröst-, äggstocks- och prostatacancertumörer. Den vanliga typen av behandling går ut på att blockera LHRF med hjälp av antagonister. I den aktuella studien gör forskarna istället tvärtom: de kopplar en del av LHRF-molekylen till cancermedicinen camptothecin, och använder den som “transporthjälp”. Metoden visade sig effektiv: i tumörer hos behandlade möss dog 20 gånger så många tumörceller som hos obehandlade möss, och andra (friska) organ som hjärta, lungor och lever påverkades inte mycket. Dessutom förblev mushonor som gick igenom behandlingen lika fertila som vanliga mushonor, mätt i antalet ungar.

Studien är ännu inte publicerad, men går att läsa om via Nature News.

Länkar
GHRH, hela artikeln (kräver prenumeration)
GHRH, sammanfattning (fritt tillgänglig)
GHRH, Medical News Today
LHRF (Nature News)