Schablonmässiga reaktioner på hotad manlighet

Hota en mans manliga identitet, och han kommer lägga sig till med mer macho attityder. Det är resultatet av en amerikansk studie som har undersökt mäns och kvinnors relationer till könsroller.

Robb Willer, forskare vid amerikanska Cornell University, har undersökt hur mäns och kvinnors attityder till sin könsidentitet ändras när den ifrågasätts. 111 deltagare fick fylla i ett formulär som en del i en könsidentitetsundersökning, och fick sedan slumpmässigt veta att deras svar indikerade en typiskt “manlig” resp. “kvinnlig” identitet. Klassificeringen hade inget samband med vad personerna hade svarat. (Kommentar: från nyhetsreleasen framgår inte så tydligt som man kunde önska om männen explicit fick veta att de hade en “kvinnlig” identitet respektive en “manlig” identitet, alternativt om bara vissa fick veta att de hade en “manlig” identitet och resten inte fick någon feedback alls. Men, logiskt sett, för att vissa skulle kunna känna sig ifrågasatta utgår jag ifrån att det första scenariot är det som gäller. )

Kvinnornas beteende ändrades inte oavsett typ av respons, men männen reagerade starkt på den feedback de fick. De som fick sin manlighet ifrågasatt reagerade med att bli mer positiva till Irakkriget, blev mer negativa mot homosexuella (framgår tyvärr inte om det gällde homosexuella av båda könen) och mer benägna att vilja köpa en SUV (stadsjeep) istället för någon annan typ av bil. Dessa kriterier på manlighet hade valts ut i en annan studie som visade att deltagarna kategorisrade dessa drag som typiskt manliga.

Män vars könsidentitet ifrågasattes rapporterade också fler känslor av skam, skuld och fientlighet än de vars könsidentitet bekräftades.

Teorin om “maskulin överkompensation”, det vill säga teorin om att män lägger sig till med typiskt manliga beteenden som ett sätt att försvara sin manliga identitet, har sina rötter i freudiansk psykologi. Den har blivit allmänt tankegods, men enligt Willer inte verifierats vetenskapligt förrän nu.

Men vad har man egentligen verifierat – är resultatet giltigt för män (och kvinnor) i alla åldrar? För hela befolkningen? Deltagarna i studien var studenter på “undergraduate”-nivå, det vill säga i sena tonåren eller något över. Det är tacksamt att använda unga människor som försöksobjekt i psykologiska studier – de lär oftare bete sig och tycka precis som förväntat än om man undersökte äldre personer, eftersom de har mindre livserfarenhet att jämföra stereotypa uppfattningar med. (Jag tror inte att detta alltid gäller – men det borde vara en klar nog tendens att det påverkar resultatet av studien)

Tyvärr framgår det inte heller vilken typ av utbildning som man plockade studenterna från. Studenter från ett “icke könstypiskt” studieval kan tänkas vara betydligt mer vana vid att få sin könsidentitet ifrågasatt och borde därför reagera annorlunda på det än studenter från ett “traditionellt” studieval. Studenter som är homosexuella har antagligen en annan inställning till homosexuella. Studenter vars syskon, föräldrar eller släktingar deltagit i Irakkriget har inte nödvändigtvis samma inställning till det som de studenter som inte personligen påverkas.

Rekrytering till universitet och högskolor är inte heller helt jämn, vilket borde avspegla sig i urvalet av deltagare oavsett om det är slumpmässigt eller inte. Och sedan har vi värderingsfrågan – är det likvärdigt för en man att uppfattas som “kvinnlig” och för en kvinna att uppfattas som “manlig”?

Länk
Cornell University nyhetsrelease