Ingen enkel relation mellan ekonomisk status och hälsa i "nyrika" länder

Barn till välbeställda, välutbildade föräldrar har inte nödvändigtvis bättre hälsa än andra barn. Åtminstone inte om de bor i ett land som först nyligen fått en “industrilands-kultur”. Det visar en europeisk studie som jämför danska, estniska och portugisiska barns hälsa (mer specifikt deras nivåer av insulinresistens, ett förstadium till diabetes som ökar risken för flera olika sjukdomar). Deltagarna var 9 eller 15 år gamla, drygt 1000 barn per land.

Generellt sägs högre utbildade, rikare personer ha bättre hälsa. I Danmark hade rikare och mer välutbildade föräldrar också barn med lägre insulinresistens, men i Estland och Portugal var förhållandet det omvända. (I New Scientists rapportering om studien är lägre insulinresistans ekvivalent med bättre hälsa.)

Faktorn bakom den ökade insulinresistansen, anser forskarna, är att riskbeteenden för diabetes – onyttig mat och för lite motion – blir statusbeteenden i länder där man inte kunnat njuta av dem förrän nyligen. Situtaionen i Estland och Portugal jämförs med Storbrittannien i slutet av 1900-talet. Trenden där och i andra industriländer har varit att välbeställda skaffar sig bättre vanor med tiden, medan inte fullt så välbeställda tar över riskbeteendena. Således – om resonemanget håller – kan man vänta sig liknande resultat för till exempel indiska och kinesiska barn.

Man ser från de här resultaten, säger forskarna, att hälsa har både ekonomiska och kulturella faktorer. Detta är väl knappast förvånande, med tanke på att diabetes anses vara en “kultursjukdom” (eftersom livsstil har sådan påverkan på risken att utveckla sjukdomen). Hade man valt till exempel tuberkulos eller vissa varianter av undernäring hade fördelningen nog sett annorlunda ut.

Det hade varit intressant att se hur föräldrarnas insulinresistans såg ut – hur stark är kopplingen mellan föräldrarnas och barnens symptom från (förmodat) samma dåliga vanor? I andra studier med både barn och föräldrar har ju barnen visat sig “ligga före” med upp till 20 år av sjukdomsförloppet – och alltså ha samma insulinresistans som sina föräldrar. Åtminstone fanns sambandet kvar även när man justerade för föräldrarnas BMI, vilket väl skulle kunna indikera att eventuell fetma hos föräldrarna inte är den starkast avgörande faktorn.

Jag retar mig på den i mitt tycke enkelspåriga definitionen av hälsa som insulinresistansnivå. I den publicerade studien (British Medical Journal) talas det specifikt om insulinresistans, och att sätta det som “hälsa” tycker jag är ett klart misstag från New Scientists sida.

Länkar
New Scientist
BMJ: British Medical Journal

Leave a Reply