En till planet, fast fortfarande bara tio planeter totalt

Tätt i hälarna på rapporten om en planet (2003 EL61) som skulle kunna vara dubbelt så stor som Pluto (och därmed innebära att vi har tio planeter i solsystemet), kom rapporten om en annan ungefär lika avlägsen planet (2003 UB313) som också skulle vara större än Pluto. Detta ungefär samtidigt som man kom fram till att den första rapporterade planeten (EL61, alltså) inte var större än Pluto trots allt, utan bara hade 70% av dess diameter – vilket gör den andra rapporterade planeten och inte den första rapporterade planeten till den tionde planeten i solsystemet. Ack ja, det är ju nog att göra vem som helst förvirrad 🙂

Ironiskt nog hade även en andra forskargrupp hittat EL61, men väntade med att annonsera fyndet tills de analyserat data för att veta säkert hur stor den var. Fast de fick iallafall tröstpriset att kunna berätta att EL61 har en måne.

Mike Brown, en av upptäckarna av planet nummer tio (omgång två) har nyss fått en dotter. Informationssidan om UB313 har således uppkallats efter dottern (“Planet Lila”), vi får väl se om även planeten gör det. Han skriver

We have proposed a name to the IAU and will announce it when that name is accepted. For those speculating that the name proposed is “Lila” based on the web site name I must warn you that that is really just a sentimental dad’s early morning naming of a web site for his three week old daughter and one should not take it too seriously!


att informationssidan namngavs tidigt på morgonen av en sentimental nybliven far och att det inte ska tas för allvarligt.

Länkar
Förra vetenskapsnytt-posten om EL61
New Scientist (uppdaterad artikel om EL61)
New Scientist (om UB313)
Mike Brown om UB313
Mike Brown om EL61 – tack till Rikard för de sista två länkarna

Bakterier tjuvlyssnar på immunförsvaret

En vanlig bakterie, pseudomonas aeruginosa, har lärt sig att “tjuvlyssna” på kroppens immunförsvar. Bakterien finns på fuktiga ställen som i jord, på grönsaker samt i vattenkranar och lever i vanliga fall i tarmarna på fullt friska personer (ca 3% av befolkningen). För en frisk person är den harmlös, men ett stressat immunförsvar kan utlösa en massiv attack som leder till bakterieinvasion av blodomloppet. Inflammationen kan vara dödlig inom några dagar.

Bakterien har utvecklat receptorer för gamma-interferon, ett signalprotein som immunförsvaret använder för att koordinera sina insatser. När bakterierna detekterar gamma-interferon använder de något som kallas quorum sensing (svensk term verkar saknas, på ett ställe såg jag att de föreslog “kvorumreglering”* men det ser inte ut att vara utbrett): de skickar ut speciella kemiska signaler och känner av hur mycket de får in av samma signal – på så sätt kan de “uppskatta” (det är naturligtvis inget medvetet arbete inblandat) hur många andra bakterier av sin egen art de har i närheten. Om de är tillräckligt många börjar de tillverkar ett ämne som gör värdens cellväggar lättare att tränga igenom, och ett annat ämne som gör värdens celler mer mottagliga för bakteriernas toxiner (gifter, inte helt olika antrax i detta fall). Sedan ger de sig ut i blodomloppet och invaderar också olika organ.

En av de vanligare orsakerna för en infektion verkar vara kroppens stressrespons efter en operation. Pseudomona ligger bakom många fall av infektioner efter operationer.

*motivering: Det engelska quorum liksom det svenska kvorum har med beslutsförhet att göra. I Parlamentarisk ordbok beskrivs kvorum som: ”Regler om att ett visst antal ledamöter måste vara närvarande i kammaren vid ett beslut. Någon allmän kvorumregel finns inte, det räcker med att en ledamot är närvarande för att kammaren ska kunna fatta beslut. I vissa fall krävs dock för beslut ett särskilt antal ledamöter.” Det är den metafor man utnyttjar på engelska, och vi föreslår att man utnyttjar den även på svenska.

Länk
Science Daily

Ny "planet" dubbelt så stor som Pluto

Ett nytt objekt i omloppsbana runt solen, sannolikt dubbelt så stort som Pluto, väcker just nu stort intresse hos astronomer världen över. Objektet ligger i Kupierbältet, och dess bana är jämfört med Plutos ännu mer vinklad mot de övriga planeternas banor i solsystemet – hela 28° jämfört med Plutos 17°. Dess närmsta avstånd från solen är 35 astronomiska enheter, dvs 35 gånger så stort som avståndet mellan solen och jorden, men just nu befiner den sig på 51 astronomiska enheters avstånd.

Storleken bestäms genom att studera hur mycket ljus som reflekteras från objektet. Eftersom dess yta inte är känd vet man inte exakt hur mycket ljus den kastar tillbaka – men om det är jämförbart med andra objekt i Kuiperbältet kan objektet således vara dubbelt så stort som Pluto, som mäter 2300 kilometer tvärsöver.

Objektet upptäcktes av en forskargrupp vid Sierra Nevada-observatoriet i Spanien, när de gjorde en omanalys av data som togs upp under 2003. När de sedan letade i äldre databaser kunde de se objektet redan i data från 1955. Dess bana beräknades baserat på dessa data, och sedan gick email ut till folk runtom i världen, där de bads genast studera objektet (det var nog många amatörastronomer som inte sov inatt). Observationerna verifierades sedan av Astronomical Union’s Minor Planet Center (MPC) i Cambridge, Massachusetts i USA, som gav det referensnummer 2003 EL61.

Upptäckten väntas ge nytt liv åt debatten om vad som kan definieras som en planet. Pluto har ibland ansetts vara för liten för att förtjäna att kallas planet, och att hitta ett objekt som kanske är dubbelt så stort gör inte gränsdragningen mellan planeter och övriga objekt lättare. Den minsta erkända planeten i solsystemet, Merkurius, är 4 878 km stor (diameter).

Länk
New Scientist Space

EDITERAT 29/7 kl 18.38 för att ändra skrivfel. (Ibland räcker det inte att korrekturläsa två gånger. Jag hade påstått att objektet/planeten går i omloppsbana runt jorden men jag menar ju naturligtvis solen. Duh.)

EDITERAT 31/7 kl 09.37: OBS att EL61 har visat sig vara mindre än Pluto, och att det nästan samtidigt rapporterades om en annan “planet”, UB313, som också var långt bort och jämfördes med Pluto. Mer information här.

Hur influensavirus byter skepnad

Forskning om influensavirus är högaktuellt just nu, med tanke på de återkommande larmrapporterna om “fågelviruset” H5N1 från Asien, det som hotar bli nästa världsomspännande epidemi (pandemi). Speciellt intressant, och viktigt, är hur influensaviruset bär sig åt för att bli “osynligt” för det mänskliga immunförsvaret. Det sker genom att viruset byter gener med andra närbesläktade virus i samma värd, och åstadkommer en ny genkombination som immunförsvaret aldrig tidigare sett. (Därför anses det problematiskt att till exempel virussmittade ankor och grisar bor tillsammans med människor – blir någon av arterna smittade med ett virus som kan överföras till människor samtidigt som det bär på ett för människan “okänt” virus kan resultatet av ett genbyte bli ett supervirus som vårt immunsystem inte alls känner igen.)

För att kunna skatta närmare hur stor risken är att ett farligt genbyte sker, vill man naturligtvis veta ungefär hur ofta virus byter gener med varandra – och hur många av byten som resulterar i farligare virus än de ursprungliga. För att få mer insikt i det har en amerikansk forskargrupp studerat gensekvenser från 156 influensavirus som cirkulerat i New York de senaste fem åren (1999-2004). Efter att ha studerat hur virusen utvecklats över tiden drog de slutsatsen att det finns fler olika virusstammar på samma plats samtidigt än man tidigare tänkt, och de byter gener med varandra förvånansvärt ofta. Ett av bytena, mellan ett virus som var vanligt föregående år och ett reativt harmlöst virus som smittade ett fåtal människor, resulterade i en ovanligt otrevlig influensaepidemi vintern 2003-2004. Speciellt effektivt för viruset är det att byta ut gener för ytproteiner – det är nämligen de som immunförsvaret känner igen. Det kan man också, enligt studien, se i gendatat: genen för ytproteinet befinner sig under hårt evolutionstryck, så man hittar många olika varianter av den.

Gruppen planerar nu att utföra en liknande studie på fågelinfluensavirus, för att se om det byter gener lika ofta.

Mer om influensavirus
Det finns en hel del intressant information om influensvirus hos amerikanska National Institute of Allergy and Infectious Diseases: forskning, en entimmes film med experter som diskuterar, information om vaccin och behandlingar… och en mängd länkar om deras egna information inte skulle räcka.

Länkar
Nature News
Artikel i PLoS Biology (open access)
NIAID: Focus on the flu (Amerikanska National Institute of Allergy and Infectious Diseases)

Lyssna på Saturnus

Saturnus är en stark radiokälla, med radiovågor som är starkt relaterade till norrskensliknande fenomen vid nord- och sydpolerna. Rymdsonden Cassini har spelat in högupplösta ljudspår med Saturnus radioemissioner. Ljuden har visat sig ge ett mycket komplext spektrum med stigande och fallande toner och många variationer i tid och frekvens.

Efter att de ansvariga forskarna skiftat spektrum på inspelningen till hörbara toner kan man nu lyssna på ett 73 sekunder långt ljudspår från upptagningen. Synnerligen spöklikt, är mitt omdöme. Nästan som hämtat från soundtrack för en skräckfilm.

Man kan också se en animation av ljudspektrum (se bilden) med en pil som markerar vad man lyssnar på just då (kräver Suns Java-plugin).

Bild: University of Iowa (här, samma länk som ljudet)

Länkar
Lyssna på Saturnus (University of Iowa)
University of Iowa Space Audio (fler rymdljud)

Inte felfri start för Discovery trots allt

Trots att NASA först angav att Discoveryfärjans uppskjutning gick felfritt, har det visat sig att så inte riktigt var fallet: rymdfärjan fick åtminstone två skador. Den mest oroande, enligt New Scientist Space, är en skada nära inkapslingen av landningsstället i nosen – en ca 4 centimeter bred bit saknas här. Färjan tappade också ett annat, ännu inte identifierat objekt som har kunnat ses på foton av uppskjutningen. Dessutom krockade den med en eller flera större fåglar (se bild till vänster).

NASA förväntar sig att skadornas omfattning och eventuella konsekvenser kommer vara kända vid dag 6 av missionen, det vill säga om fyra dagar. Om allt går som det ska kommer Discovery att landa i Florida den 7:e augusti 09:46 GMT, eller klockan 10:46 svensk tid.

Förhoppningsvis innebär det inga allvarligare problem för färjan och dess besättning. Efter Columbiafärjans krasch den 1:a februari 2003 har NASA lagt ner runt 1 million dollar på att bygga om och förbättra Discovery för att förbättra säkerheten. Nature News har snygg interaktiv grafik som beskriver om- och tillbyggena.

Bild: AP via New Scientist Space

Länkar
Dagens Nyheter
New Scientist Space
Nature News (artikel)
Nature News (grafik)

Varför blir det inte mörkt när man blinkar?

Varför märker man inte att det blir mörkt när man blinkar? Därför att en viktig del av hjärnan “stängs av” och således inte kan upptäcka att det har blivit mörkt. Det säger en forskningsgrupp från University College London.

Genom att lysa ljus i munnen på försöksdeltagare försedda med totalt avskärmande glasögon (för att inte få in något ljus utifrån) har man kunnat lysa upp deras näthinnor trots att de blundar, och jämföra hjärnaktiviteten vid blinkning med hjärnaktiviteten då personen inte blinkar. I annat fall hade det varit omöjligt att skilja på effekterna från att det blir mörkt när man blinkar från effekterna av själva blinkningen.

Försökspersonernas hjärnaktivitet avbildades med fMRI (functional magnetic resonance imaging), och då kunde man se att aktiviteten i ett område (som kallas V3) i synsystemet undertrycktes vid blinkning. Det leder antagligen till att hjärnan inte registrerar förändringen i ljus. En liknande mekanism är känd för att ge oss en “ohoppig” bild även när vi flyttar ögonen.

Länk
Nature News

Är din Teflonpanna farlig?

Dupont, tillverkaren av Teflon, har stämts av 14 personer som hävdar att de inte fått tillräcklig information om möjliga risker med kemikalier relaterade till Teflon. Mest uppmärksammad är PFOA (perfluorooctanoic acid), en kemikalie som används i tillverkningen av Teflon. Amerikanska Environmental Protection Agency (ungefär “miljöskyddsmyndigheten”) har tidigare denna månad klassificerat PFOA som “likely carcinogenic” (sannolikt cancerframkallande). Det finns inga klara bevis för att PFOA finns i färdiga Teflonprodukter, däremot har forskning visat att överhettat Teflon (360 grader Celsius och högre) släpper ifrån sig spår av PFOA och andra fluorföreningar.

PFOA
PFOA är i princip onedbrytbart i naturen och kan hittas i låga nivåer i de flesta människor på jorden, bland annat hos teskördare på landsbygden i Sri Lanka. Det anrikas hos människor med en halveringstid på drygt fyra år (se s 6). Det finns indikationer på att PFOA inte bryts ned på precis samma sätt hos män och kvinnor (eller snarare, honor och hanar: det finns testdata från råttor och apor). PFOA har visats ge tumörer hos råttor, men i betydligt högre koncentrationer än de som finns hos människor. Vad källorna är för PFOA är inte helt känt – det förekommer inte enbart i Teflonprodukter.

De flesta toxicitetsstudier (studier som undersöker hur giftigt ett ämne är) för PFOA har utförts med det salt syran bildar tillsammans med ammonium, inte med själva PFOA. Det är oklart om detta spelar någon roll.

Tillverkare av PFOA finns främst i USA, Tyskland och Japan (se s 15).

Vad används PFOA till?
PFOA används bland annat i tillverkning av andra kemikalier, till exempel dess ammonium- och natriumsalter och fluoroakrylester (se s 15). Salterna används i polymertillverkning samt som ytbehandlings- och emulgeringsmedel.

Så vad säger Dupont?
Naturligtvis har Dupont sin egen informationssida om PFOA. I ett skriftligt uttalande tillgängligt där står det:

Based on existing scientific data, DuPont believes that PFOA exposure does not pose any health risk to the general public. To date no human health effects are known to be caused by PFOA even in workers who have significantly higher exposure levels than the general population.

Det finns också (minst) ett dokument som påpekar att PFOA och Teflon inte är samma sak, att Teflonprodukter inte innehåller PFOA och att det är ett varumärkesintrång att använda Teflon som en synonym för PFOA.

Dupont genomför just nu en studie på 1000 arbetare (som antas exponeras för högre halter av PFOA än andra), och meddelar att de preliminära resultaten inte visar på någon förhöjd sjukdomsrisk.

Länkar
Nature News
New York Times (gratis registering krävs)
Revised Draft Hazard Assessment of Perfluorooctanoic Acid and Its Salts (4 oktober, 2002)

Katter kan inte känna söta smaker

Många organismer, människor såväl som djur, har en tydlig medfödd förkärlek för sötsaker. Därför har det förbryllat många att katter inte verkar visa upp samma beteende – de verkar helt enkelt inte tycka att socker är speciellt intressant. En genetisk studie visar nu att tamkatten och åtminstone ett par av dess vilda släktingar saknar en gen för att kunna producera smakreceptorer för socker (och sötningsmedel). Det är känt att katten har fungerande smakreceptorer för andra smaker.

För att bilda receptorer för söt smak behövs två gener: Tas1r2 och Tas1r3. Hos kattdjur (tamkatt, tiger och gepard ingår i studien) är bara den ena genen funktionell, visar studien som utförts av en forskargrupp från Monell Chemical Sciences Center i USA. I artikeln, som publicerats i nya gratistidskriften Public Library of Science Genetics, spekulerar de i att denna genetiska förändring ligger bakom kattens utveckling till (så gott som uteslutande) köttätare.

Gensekvenserna jämfördes också med sekvenser från människa, hund, råtta och mus – alla arter som har fungerande receptorer för sött. Lite roligt kan det kanske vara att veta att proteinet från kattens Tas1r3-gen är betydligt mer lik hundens än motsvarande protein från någon av de andra arterna (85% jämfört med 73%, 72% och 72%).

Länkar
Nature News
PLoS Genetics
(open access, dvs gratis)

Ingen enkel relation mellan ekonomisk status och hälsa i "nyrika" länder

Barn till välbeställda, välutbildade föräldrar har inte nödvändigtvis bättre hälsa än andra barn. Åtminstone inte om de bor i ett land som först nyligen fått en “industrilands-kultur”. Det visar en europeisk studie som jämför danska, estniska och portugisiska barns hälsa (mer specifikt deras nivåer av insulinresistens, ett förstadium till diabetes som ökar risken för flera olika sjukdomar). Deltagarna var 9 eller 15 år gamla, drygt 1000 barn per land.

Generellt sägs högre utbildade, rikare personer ha bättre hälsa. I Danmark hade rikare och mer välutbildade föräldrar också barn med lägre insulinresistens, men i Estland och Portugal var förhållandet det omvända. (I New Scientists rapportering om studien är lägre insulinresistans ekvivalent med bättre hälsa.)

Faktorn bakom den ökade insulinresistansen, anser forskarna, är att riskbeteenden för diabetes – onyttig mat och för lite motion – blir statusbeteenden i länder där man inte kunnat njuta av dem förrän nyligen. Situtaionen i Estland och Portugal jämförs med Storbrittannien i slutet av 1900-talet. Trenden där och i andra industriländer har varit att välbeställda skaffar sig bättre vanor med tiden, medan inte fullt så välbeställda tar över riskbeteendena. Således – om resonemanget håller – kan man vänta sig liknande resultat för till exempel indiska och kinesiska barn.

Man ser från de här resultaten, säger forskarna, att hälsa har både ekonomiska och kulturella faktorer. Detta är väl knappast förvånande, med tanke på att diabetes anses vara en “kultursjukdom” (eftersom livsstil har sådan påverkan på risken att utveckla sjukdomen). Hade man valt till exempel tuberkulos eller vissa varianter av undernäring hade fördelningen nog sett annorlunda ut.

Det hade varit intressant att se hur föräldrarnas insulinresistans såg ut – hur stark är kopplingen mellan föräldrarnas och barnens symptom från (förmodat) samma dåliga vanor? I andra studier med både barn och föräldrar har ju barnen visat sig “ligga före” med upp till 20 år av sjukdomsförloppet – och alltså ha samma insulinresistans som sina föräldrar. Åtminstone fanns sambandet kvar även när man justerade för föräldrarnas BMI, vilket väl skulle kunna indikera att eventuell fetma hos föräldrarna inte är den starkast avgörande faktorn.

Jag retar mig på den i mitt tycke enkelspåriga definitionen av hälsa som insulinresistansnivå. I den publicerade studien (British Medical Journal) talas det specifikt om insulinresistans, och att sätta det som “hälsa” tycker jag är ett klart misstag från New Scientists sida.

Länkar
New Scientist
BMJ: British Medical Journal