Varför blir vissa personer mer myggbitna än andra?

Lotta Fredholm skriver i Forskning&Framstegs senaste nummer om det som de flesta människor får anledning att fundera över vid den här tiden på året: hur sjutton kommer det sig att myggorna gillar vissa personer mycket bättre än andra, som får vara nästan helt ifred?

Forskare vid University of Abredeen har, i samarbete med Rothamsted Research, har kommit fram till att de människor som får vara ifred för myggen ger ifrån sig maskerande lukter (som täcker de “vanliga” lukter som attraherar mygg) och/eller repellerande lukter (som stöter bort myggen). Detta undersöktes genom att testpersonerna fick ligga i foliepåsar så att man kunde samla upp alla ämnen som avdunstade från dem. Idén kom från tidigare studier på kor, där man kunde se att antalet flugor kring en hjord av kor berodde på om vissa kor var närvarande eller inte.

Upptäckten skulle kunna ge upphov till nya sorters myggmedel baserat på den sorters ämnen som de “icke-populära” människorna sänder ut. Sådana myggmedel skulle antagligen vara betydligt säkrare för människan än de medel som används idag.

Länk
Forskning&Framstegs artikel
Rothamsted Research (nyhetsrelease)

UPPDATERAT (19/6 kl 15:13) för att tillägga: jag hittade ytterligare lite information om detta – om det är någon som är intresserad av lite mer om hur man går tillväga för att undersöka vilka ämnen som mygggan egentligen reagerar på: Attractiveness is in the antenna of the beholder.

Insekter utvecklar resistans mot genetiskt modifierade grödor

Genmodifierade grödor (majs och bomull) som ska skyddas mot insekter kan ges en eller flera “giftproducerande” gener från bakterien Bacillus thuringiensis (Bt). Sådana modifierade grödor har funnits till försäljning sedan 1996. Användningen av Bt-grödor har kritiserats för att kunna skapa vida utbredd resistans mot Bt-toxin hos skadeinsekter.

Problem uppstår bland annat när olika modifieringar är olika giftiga – det finns till exempel plantor med en Bt-gen och plantor med två Bt-gener. Efter åtta års skördar finns det ännu inga rapporter om misstänkt Bt-resistans ute i fält – däremot har flera fall av resistans rapporterats från forskningslabb. Nu har forskare vid Cornell University visat att om man odlar plantor med en Bt-gen och plantor med två Bt-gener nära varandra, går det betydligt snabbare för insekterna att utveckla resistans mot båda Bt-generna – de som så att säga hunnit halvvägs i evolutionen (och utvecklat resistens mot plantan med en Bt-gen) får en betylig fördel framför icke-resistenta insekter. Detta ökar “trycket” på att utveckla resistans även mot den andra Bt-genen, och resultatet blir att utveckling går snabbare.

Således är det väldigt olämpligt att odla “en-gens”- och “fler-gens”-grödor i närheten av varandra eftersom man då snabbar upp utvecklingen av resistans hos skadeinsekterna. Att utveckla resistans mot flera olika genmodifieringar samtidigt borde generellt vara betydligt svårare än att utveckla resistans mot en gen i taget – det blir helt enkelt mycket mindre sannolikt att insekter med lämpliga gener träffar på varandra och parar sig, innan de blivit förgiftade av de modifierade plantorna. Ett sätt att ytterligare sakta ner utvecklingen av resistans är att odla icke-modifierade plantor på en bit av samma åker – då kan insekter på väg att utveckla resistens para sig med icke-resistenta insekter, och deras avkomma kommer sannolikt att vara icke-resistent. Denna strategi är dock inte lämplig för de odlare som har små åkrar (t ex i Kina där medelstorleken på en åker är ett halvt hektar), eftersom de inte kan avvara ytan om de ska kunna försörja sig. I sådana sammanhang blir det viktigt att modifieringen omfattar två eller flera gener.

(Det finns naturligtvis andra problem med genmodifierade grödor – t ex hotas alla de djur som äter av de förgiftade insekterna också av förgiftning. Dessutom kan grödornas vilda släktingar ibland bli pollinerade av sina modifierade “kusiner”, och därmed får avkomman också modifieringen.)

I Sverige förekommer ännu bara försöksodling av genmodifierade grödor.

Länkar
Cornells nyhetsrelease
Artikel i PNAS (open access, dvs fritt tillgänglig för alla)
Gentekniknämden (Svensk övervakande myndighet)