Gener påverkar kvinnans förmåga att få orgasm

En studie utförd på 4037 kvinnliga enäggs- och tvåäggstvillingar indikerar att en kvinnas förmåga att få orgasm när hon har sex beror till 34% på hennes gener – siffran stiger till 45% vid masturbation.
Studien bygger på frågeformulär som skickts ut till tvillingarna.

Siffrorna har tagits fram genom att jämföra enäggstvillingar (som har samma gener och samma uppväxtmiljö) med tvåäggstvillingar (som har olika gener men samma uppväxtmiljö), de större likheterna mellan enäggstvillingarna än mellan tvåäggstvillingarna antas bero på att de har samma gener.

Kommentarer:

Med 95% konfidensintervall är siffrorna 27-40% resp. 38-52% (det betyder att med 95% sannolikhet ligger den “riktiga” siffran nånstans i det angivna intervallet)

För det första får jag inte ihop matematiken. I abstract (sammanfattning, den enda del av artikeln som är tillgänglig för mig eftersom jag inte prenumererar på tidskriften) anges att det är 4037 kvinnor bestående av 683 monozygota and 714 dizygota tvillingpar. 2*683 + 2*714 = 2794. Totalt ingick 4037 kvinnor, så var är resten? Jag antar att det ingår en del trillingar och så, det är kanske det som är förklaringen?

För det andra slog mig tanken: är inaktiveringen av den andra X-kromosomen* lika för enäggstvillingar? Det är antagligen nåt som kräver en grundlig inläsning för att kunna svara detaljerat och helt säkert på, men 5 minuter med google ger indikationer att X-inaktiveringen är mer eller mindre olik mellan tvillingarna. Om någon gen på X-kromosomen påverkar kvinnans förmåga att få orgasm (det verkar inte helt osannolikt att så skulle vara fallet) håller således inte antagandet om att variationen beror på gener. Genernas inflytande skulle i så fall vara mindre än angett.

För det tredje är frågeformulär en svårkontrollerad metod (hur vet man att tvillingarna inte talat med varandra?).

Och för det fjärde visar denna metod inte om det är en direkt inverkan eller en indirekt inverkan. Stresskänslighet bör kunna påverka resultatet, t ex, och alla gener som påverkar stresskänslighet påverkar då resultatet.

Och till sist kan man konstatera att om man letar artiklar på Google News om just denna studie ser man att den fått ett väldigt stort genomslag – men vad som rapporteras och hur det tolkas verkar variera väldigt mycket mellan olika reportrar. I skrivande stund har jag hittat 125 artiklar, fler kommer säkert.

*kvinnor har som bekant två X-kromosomer. Den ena inaktiveras för att man inte ska få en “överdos” av X-relaterade gener. Det har dock visat sig att upp till 20% av generna på den tysta X-kromosomen inte alls är tysta – och hur många tysta gener det finns varierar starkt mellan olika kvinnor, vilket innebär att den genetiska variabiliteten är större.

Länkar
artikeln (abstract)
Nature News

Delfiner lär sina ungar att använda verktyg

I en grupp delfiner som lever i en bukt finns det ett antal som använder en smart fisketeknik: de sätter en svamp på nosen när de letar efter mat på havsbottnen – kanske för att skydda sig mot de giftiga fiskar som kan dölja sig i sanden, eller bara mot nötning från sanden. Än mer intressant är att kunskapen om tekniken finns hos flera generationer (vilket ju innebär att den antingen ärvs eller lärs ut). En forskargrupp som studerar delfinerna har gjort en grundlig DNA-analys på de delfiner som använder tekniken och försökt hitta gener för att använda sig av svampfiske – men förgäves. Sannolikt lärs tekniken ut av mamman till ungarna.

Och en ytterligare intressant observation: i stort sett alla svampfiskande delfiner som observerats (utom en) är honor. Forskarna förklarar det med att svampfiske är en ensam och ganska tidskrävande sysselsättning. Unga delfinhanar brukar gå ihop i grupper om 2-3 för att jaga fertila honor och antas därför inte ha tid med svampfiske.

Tråkigt är dock att trots att Nature länkar till artikeln verkar den inte finnas ännu.

Russin bra mot hål i tänderna?

En grupp amerikanska forskare har i russin hittat flera ämnen som kan begränsa tillväxten av vissa bakterier i munnen. Ämnena tillhör en grupp som kallas fytokemikalier – ett samlingsnamn för ämnen från växtriket som inte är näringsämnen. (DN har skrivit lite om fytokemikalier här). Bakterierna som undersöktes kan orsaka karies och tandköttsproblem.

De mest aktiva russin-ämnena, oleanolic acid och oleanolic aldehyde (borde heta något i stil med oleanol-syra och oleanol-aldehyd om de har svenska namn) var effektiva mot bakterier i koncentrationer från 200 till 1000 mikrogram per milliliter. Jag vet inte vad koncentrationen blir i saliven när man tuggar russin, men spontant tycker jag att det låter rätt högt – undrar om man verkligen får så hög koncentration av ämnena?

Dessutom fick bakterierna svårare att fästa på tänderna redan vid en koncentration på 31 mikrogram per milliliter av oleanol-syra. (Bakterierna behöver fästa vid emaljen för att forma plack på tänderna)

Det är således bevisat att det finns ämnen i russin som bekämpar bakterier, men inte visat att de finns i tillräcklig koncentration för att ge effekt när man äter russinen.

Forskarna hävdar, baserat på studien, att russin har fått oförtjänt dåligt rykte som dåliga för tänderna eftersom de är söta och kladdiga. “Raisins are perceived as sweet and sticky, and any food that contains sugar and is sticky is assumed to cause cavities. But our study suggests the contrary. Phytochemicals in raisins may benefit oral health by fighting bacteria that cause cavities and gum disease.” De hävdar också att det är socker (sukros) som orsakar hål, och inte fruktos och glukos (som är huvuddelen av sockermängden i russin).

Cynisk som jag är kan jag inte låta bli att undra om de är sponsrade av russinindustrin. Men det är intressant att det finns växtämnen som kan bekämpa bakterier. Kanske det vore ett alternativ till triklosan?