Idén om lukt över internet är ännu inte död

Då och då hör man rykten om att det tillverkas apparater för att “skicka” lukt över internet (eller speciella biografer med lukt, eller…). Japanska NTT visade förra året upp en prototyp med 32 olika luktämnen, som då kostade runt $10000. Nu verkar de planera att kommersialisera tekniken i större skala – apparaten ska ta emot “luktdata” (dvs en digital beskrivning) och spruta ut rätt mängder i rätt blandning. Längre fram verkar de planera att använda de fem sinnena för kommunikation i större utsträckning – jag hittade bl a en intervju med en koreansk/japansk forskare vid NTT DoCoMo USA Labs

Aesthetic Scientist interview with Manhee Jo, Ph.D., Network Lab, DoCoMo USA Labs By Richard Felix and Nina Davis, 2005

[…] one topic was selected, and it was about molecular communications. For
example, there is the human olfactory sense, where the information of smell is
transferred to the brain. There are receptors in our nose, and when smell
molecules come to these receptors, electric signals occur and are transferred to
the brain. So if we could encode some information into this smell molecule and
send that molecule to a special receptor, it could create a new form of
communication. If we could do that, we might for example be able to communicate
from human to plant, or human to animals by means of this molecule.

Det här är såpass visionärt att det är nära gränsen för rent flum. (Han skulle dock inte arbeta direkt med luktkommunikation i USA). Jag tror att det kommer dröja väldigt länge innan vi kommunicerar med plantor…

Så, kommer det – luktapparat att skicka lukter över internet med – fungera? Tja… För det specifika område som nämns, “smell before you buy”, skulle det rent tekniskt kunna fungera för enkla produkter. Tvål, aromaoljor mm brukar inte ha så komplex doftsammansättning.

Kommer vi upp i det dyrare skiktet av parfymer är det sannolikt omöjligt – de kan ha betydligt fler än 32 doftingredienser. Och ger vi oss in på livsmedel blir det ännu svårare. Parfymer har iallafall oftast ett specifikt recept – varor med organiska ursprung varierar i sin sammansättning och har också ofta väldigt många komponenter. Jag talade för ett par veckor sedan med en fransk forskare som sa att det krävs 15 olika specifika doftämnen för att få en realistisk smak av jordgubbe. Och kaffe ska vi inte ens tala om – där kan det finnas flera hundra viktiga aromämnen.

Men sedan har vi problemet att doftämnen förändras över tiden. Vissa tappar bara i doft, vissa får en helt annan karaktär (inte alltid behaglig). För att tekniken ska fungera måsta man antagligen välja de stabilaste möjliga doftämnena (inte alltid synonymt med de man helst vill ha), och få folk att förvara dem vettigt. Vill annonsörerna betala för att göra ett (för dem) ganska riskfyllt intryck på konsumenten?

Och vill folk betala? En konsumentvariant kostar antagligen inte fullt så mycket som 10000 dollar (ungefär 70000 kr), men för att få lönsamhet kan man nog inte lägga sig alltför lågt heller. Det blir nog åtminstone i samma prisklass som skrivare eller skannrar – antagligen betydligt dyrare än så. Nog finns det alltid folk som vill betala för “wow-faktorn”, men utan ett ganska stort antal som har tekniken kommer det inte finnas så mycket att göra med den.

Är de smarta kopplar de det till dator- eller TV-spel. Där kan det kanske finnas folk som är beredda att betala för upplevelsen.