Värktabletter ökar risken för bröstcancer – eller?

Att det finns en länk mellan vanliga värktabletter och bröstcancer är känt – tidigare studier har visat att dagligt intag av värktabletter under lång tid minskar risken för bröstcancer med upp till 20%. För första gången kommer nu en studie som går åt andra hållet och säger att risken för bröstcancer ökar med långvarigt dagligt intag av värktabletter. Till forskarnas egna, stora förvåning – de hade förväntat sig att se en minskning i linje med tidigare resultat.

Studien bygger på data från över 114 000 californiska kvinnor (22-85 år) och undersöker värktabletter med en av två substanser: ibuprofen (finns i bl a Ipren, Ibumetin och Alindrin) och acetylsalicylsyra (finns bl a i Albyl, Bamyl, Magnecyl och Treo). När data från alla som använde någon av värktablettstyperna mer än en gång i veckan “klumpades ihop” fann forskarna ingen ökad risk, men när data sorterades efter tabletttyp och typ av bröstcancer fann de att

1) kvinnor som tog ibuprofen dagligen i åtminstone 5 år löpte en 50% högre risk att få bröstcancer

2) kvinnor som tog acetylsalicylsyra dagligen i åtminstone 5 år löpte en 80% högre risk att få bröstcancer som inte var känslig för hormonerna estrogen eller progesteron

3) kvinnor som tog acetylsalicylsyra dagligen under lång tid löpte 20% mindre risk att få den vanligare, hormonkänsliga typen av bröstcancer, MEN effekten var så liten att den skull kunna vara slumpmässig

Forskarna poängterar att man inte ska sluta äta värktabletter bara baserat på detta (om inte annat är det rätt stor skillnad på att ta en värktablett i veckan eller månaden jämfört med över 1500 dagar i följd). Och det är en slutsats jag instämmer med. Men om någon äter värktabletter för att skydda sig mot bröstcancer, är det kanske dags att tänka om.

Bättre utbildning ger mindre sömnlöshet – för kvinnor

En ny taiwanesisk studie på nära 40000 personer äldre än 15 år fann att bättre utbildning minskade risken att lida av sömnlöshet – för kvinnor. För män var förhållandet det motsatta.

Faktorer som generellt förknippades med sömnlöshet var högre ålder, skilsmässa/separation, låg utbildning, dålig hälsa, låg inkomst och hemmaboende barn. Generellt led kvinnor i högre grad än män av sömnlöshet, något som författarna hävdar främst har sociala orsaker. Med tanke på att de sociala och kulturella förhållandena i Taiwan inte är helt lika de i Sverige är det inte säkert att alla resultat skulle vara de samma för svenskar. Speciellt intressant skulle det vara att se om utbildning spelar samma roll i Sverige som i Taiwan. Skulle Sveriges antagligen större jämlikhet påverka resultatet, så att bättre utbildning gav mer lika resultat för män och kvinnor? Skulle den påverka de andra faktorerna?