En orsak att inte äta för mycket odlad fisk

Odlad fisk har länge kritiserats för att vara en möjlig ekologisk bov, utan att (åtminstone) jag kunnat hitta någon vettig förklaring. En ny studie som publiceras i denna veckas Proceedings of the Royal Society gör mig lite klokare:

Fiskfarmer är har hundratusentals fiskar i förhållandevis “trångbodda” burar (vilket naturligtvis är en utmärkt spridningsgrund för sjukdomar och parasiter). Nu har amerikanska forskare mätt graden av havslusinfektion (eng. sea lice) hos migrerande unga laxfiskar. Studien indikerar att de migrerande fiskarna var så gott som fria från infektion när de började sin resa, men att graden av infektion steg 73 gånger när de passerat en fiskfarm och att halten av havlöss i vattnet var förhöjd så långt som 30 km bort från farmen.
Problemet blir värre av att lössen mognar och förökar sig längs vägen, vilket åtminstone i teorin gör att smitta från fiskfarmer kan spridas väldigt lång väg med migrerande fisk.

Studien har kritiserats för att man inte samtidigt mätte havslushalten på fiskfarmen, men också hälsats som ett stort framsteg inom havsmiljöforskningen.

Att testa en besvärlig teori

Det har länge ansetts att sexuell förökning, där två individers gener bidrar, ger en evolutionär fördel framför asexuell förökning som bara kopierar samma gener till en ny individ. Fördelen är att gener blandas om betydligt snabbare, så att “bra” gener får en snabbare spridning i genpoolen. Att en fördel existerar märks på att sexuell förökning är mycket vanligare i naturen än asexuell förökning, trots den större mängd tid och resurser som krävs. Det har dock varit väldigt svårt att testa denna teori eftersom det är svårt att hitta två jämlika fall av sexuell/asexuell förökning att jämföra med varandra.

Nu har nyazeeländska och brittiska forskare gjort ett elegant experiment som ger stöd åt teorin, rapporteras av Science Now. Det finns jästarter som kan växla mellan sexuell och asexuell förökning, och forskarna manipulerade generna hos en sådan art på ett sätt som gjorde sexuell förökning omöjlig. Den manipulerade jäststammen jämfördes sedan med en normal jäststam av samma art. I förhållanden med enbart begränsad näringstillgång växte stammarna lika fort, men när de utsattes för mer utmanande förhållanden (höjd temperatur och höjd salthalt) växte den jäststammen som kunde föröka sig sexuellt betydligt snabbare (en ökning med 94% jämfört med en ökning med 80% för den manipulerade stammen, siffror från Nature News and Views, se nedan).

Det finns också en “News and Views” i veckans Nature som behandlar detta lite mer i detalj (prenumeration krävs). Där diskuteras bland annat den “dubbla kostnaden” för sexuell förökning jämfört med asexuell: I asexuell förökning produceras bara döttrar, dvs individer som själva ger upphov till nya individer. I sexuell förökning hos mer avancerade arter produceras bara hälften döttrar. I jäst finns inte hanar och honor, så där saknas den dubbla kostnaden.